"Är det när man har tillräckligt ljus hy, att man har ett svenskklingande namn, eller är det när man har betalat skatt i ett visst antal år?", undrar Teysir Subhi.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Det senaste året har jag reflekterat en hel del kring hur vi definierar vem som betraktas som svensk. Är det när man har tillräckligt ljus hy, att man har ett svenskklingande namn, eller är det när man har betalat skatt i ett visst antal år? Min pappa som ursprungligen var från Syrien arbetade som sjöman i Italien i många år. Likt många italienare flyttade han till Sverige i början av 70-talet för att arbeta på ett av de stora rederierna. Under en av hans långresor träffade han min mamma i Sudan som då arbetade som sekreterare på hans väns företag och kärlek uppstod vid första ögonkastet. Och som så många invandrade sjömän bosatte de sig på Hisingen i Göteborg på grund av närheten till vattnet och de närliggande rederierna.

Min mamma kom till Sverige när hon bara var 19 år gammal, ändå upplever hon att hennes identitet ständigt befinner sig i ett gränsland mellan att vara sudanes och svensk. Jag brukar ofta påminna henne om hur svensk hon är när jag ringer och frågar hur hon mår och hon svarar att det ”finns hopp om livet” eller att det ”knallar och går”.

Men min mamma har ofta svårt att definiera sig själv som svensk. Hon menar att det är svårt att betrakta sig själv som det när andra inte gör det. Jag svarar då att endast hon kan definiera sin egen identitet men är det verkligen så lätt när andra ständigt påminner en om att man är annorlunda?

LÄS MER: Samhället har lärt mig att jag ”inte är svensk” – och jag saknar mitt Sverige

Även om min mamma ständigt upplever ett stort mellanförskap ligger hennes svenska identitet i att hon har betalat skatt i över 30 år, ett slags kvitto på att hon hör hemma i det här samhället. Ett uttryck har mamma däremot inte fått grepp om efter alla år i Sverige, ett så svenskt uttryck att det till och med får Zlatan att framstå som mellanmjölk. ”Och här har man betalat skatt i alla år”. Däri finner min mamma inte bara ett sätt att likt många andra svenskar ventilera sin samhällsfrustration utan där hittar hon också en plats i en kollektiv identitet. Jag har försökt att förklara för henne att det uttrycket inte kan användas i precis alla situationer. Som när hon går på bio och frågar mannen i kassan varför biljettpriserna gått upp och säger sedan: ”Och här har man betalat skatt i alla år”. Jag har även försökt att påpeka för henne att det inte är en mänsklig rättighet att provsmaka alla frukter och godisbitar i butiken när man handlar men även då anser hon att hon har betalat skatt i alla år. Till och med när saker är gratis som snittarna på Coop och man endast får provsmaka en av varje bit så har hon minsann ”betalat skatt i alla år”. Hon är ju trots allt svensk och med det medföljer vissa rättigheter.

För tre år sedan besökte vi min mormor i Sudan. Min mamma var överlycklig över att få resa hem till landet där hon inte betraktas som annorlunda. Vi kom fram tidigt en tisdagsmorgon. Det kändes som att vi gick in i en bastu när vi klev ut från flygplanet och framme vid passkontrollen möttes vi av två män. Den ena tittade misstänksamt på oss. Han vände sig hastigt mot min mamma och sa: ”Så du är svensk?” Min mamma svarade med en bestämd ton och med en stolthet i rösten att hon är sudanes. Kontrollanten svarade då nonchalant: ”Men du pratar så konstigt, inte är du härifrån”. Min mamma tittade på mig som om hon skulle explodera av ilska och sa: ”Nej, nu vill jag bara hem till Sverige igen”.

Teysir Subhi

Om kolumnisten

  • Debattör, medieanalytiker & lärarstudent
  • 30 år
  • Göteborg

LÄS MER: Teysir Subhi: ”2016 har varit ett skitår – men det finns hopp”

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset