Reklambranschen må vara liten, och dess offer må ha bättre möjligheter än många andra att repa sig från övergrepp. Men dess inflytande är på riktigt, skriver Nina Åkestam.
Reklambranschen må vara liten, och dess offer må ha bättre möjligheter än många andra att repa sig från övergrepp. Men dess inflytande är på riktigt, skriver Nina Åkestam.

Reklambranschen må vara liten, och dess offer må ha bättre möjligheter än många andra att repa sig från övergrepp. Men dess inflytande är på riktigt, skriver Nina Åkestam.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Så har metoo-tåget ankommit till station reklambranschen. För mig känns det speciellt. Det var i reklambranschen jag började min karriär som storögd 22-åring. Och det var reklambranschen jag lämnade sex år senare, ordentligt tilltufsad men feministiskt uppvaknad. Det var där jag lärde mig att det jag hade hört sedan jag var barn, att i Sverige har kvinnor och män samma möjligheter, är en sanning med stor modifikation.

Det är lätt att avfärda det här uppropet som ett av de mindre relevanta. Även om historierna i många fall är hårresande är branschen befolkad av i första hand medel- och överklassmänniskor i storstäderna. Med relativt korta utbildningar får vi ofta välbetalda tjänster och goda möjligheter att byta jobb för den som inte trivs. Det går inte att jämföra med situationen för exempelvis timanställda lokalvårdare.

LÄS MER: Nina Åkestam: Självklart att Ulf Kristersson (M) inte vill kalla sig feminist

Men reklambranschens jobb är att påverka människor. De värderingar och beteenden som finns där sipprar genom arbetet ut till hela samhället. Sedan jag lämnade branschen för fem år sedan har jag arbetat på min doktorsavhandling som blev klar precis i dagarna. Syftet har varit att öka förståelsen för hur reklamens budskap påverkar oss inte bara i relation till de produkter som säljs, utan också som människor. Resultaten av mina och andras studier visar att reklamen speglar de värderingar som finns i samhället i stort, men att den också kan forma dem. I bästa fall på ett konstruktivt sätt, exempelvis genom att öka människors empati eller kreativitet. I värsta fall kan den tvärtom spä på objektifiering, sexualisering och känslan av skillnader mellan människor. Därmed bidrar den till precis de strukturer som möjliggör de fruktansvärda trakasserier som nu rapporteras från alla delar av samhället.

LÄS MER: Nina Åkestam: Behandlingen av Into the factory visar en allvarlig spricka i vår demokrati

Reklambranschen må vara liten, och dess offer må ha bättre möjligheter än många andra att repa sig från övergrepp. Men dess inflytande är på riktigt. Precis som juristernas upprop poängterade att den som ska värna lagen också bör följa den, poängterar #sistabriefen att den som arbetar med att påverka människors känslor, tankar och åsikter bör ta sitt ansvar. Det är dags att vädra ur den unkna ateljé där konsumtionssamhällets världsbild skapas.

Plus: Förändring. Nu finns det ingen återvändo.
Minus: Motsträvig sexism. De arbetsgivare som nu motarbetar de anställda som berättar istället för grundproblemet kommer att ångra sig.

Nina Åkestam

”Folk tror att jag är ganska sval” – möt Metros kolumnist Nina Åkestam i videon nedan

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om metoo reklam