Internet hyllar mannen som har fångats på bild när har flyr från terrorn med en öl i handen, skriver Nina Åkestam.
Internet hyllar mannen som har fångats på bild när har flyr från terrorn med en öl i handen, skriver Nina Åkestam.

De senaste månaderna känns det som att vi faktiskt är på väg att vinna. Terroristerna är så oändligt svaga i jämförelse med dem de försöker skada, och det märks, skriver Nina Åkestam.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Så hände det ofattbara igen. Jag vaknade en söndagsmorgon av att telefonen började blinka. Det var vännerna i London som markerade sig säkra på Facebook. Alla jag känner hade klarat sig igen. Men hur länge kommer jag att kunna säga det? Jag tillhör ju de enligt terroristerna så förhatliga kosmopoliterna. Statusuppdateringarna i mitt flöde kommer från Stockholm, New York, Kabul, Singapore, Tel Aviv och Istanbul. Platser som är olika på många sätt utom att de är farliga. Farliga för att människor där drömmer om något som andra vill att de inte ska få. Så pass att de inte drar sig för att döda. Och jag tänker, som varje gång: De jävlarna.

LÄS MER: Nina Åkestam: ”Fotbollskillen” borde rösta med plånboken

Telefonen fortsätter blinka. Polisen skötte sig åter exemplariskt. Terroristerna kom inte undan den här gången heller. Internet hyllar mannen som har fångats på bild när har flyr från terrorn med en öl i handen. I Manchester har tonerna från hyllningskonserten för offren knappt klingat ut. Och jag tänker, som varje gång: De hjältarna.

För de senaste månaderna känns det som att vi faktiskt är på väg att vinna. Terroristerna är så oändligt svaga i jämförelse med dem de försöker skada, och det märks. Jag har aldrig trott på mänskligheten mer än när jag gick på Drottninggatan dagarna efter attacken och såg mammor som trotsigt drog sina barnvagnar. Omgiven av sådan kraft kan man inte vara rädd.

Därför blir jag kall när vissa börjar prata om att det ”får vara nog”. För vid det här laget vet vi att ”nog” aldrig betyder något annat än slutenhet, rädsla och hat. I en annan värld skulle man kunna säga ”nu får det vara nog, nu ska inte ett enda barn till behöva leva i ett land där terror är vardag”, eller ”nu får det vara nog, nu satsar vi allt för att fånga upp de unga killar som är i riskzonen för att radikaliseras”, eller någon annan av de tusentals åtgärder som skulle kunna rädda liv från terrorismen. Men just nu betyder det inreseförbud, ökad övervakning, ökad demonisering. Och är det något de senaste decennierna borde ha lärt oss så att det att det är precis vad terroristerna vill. De vill att vi ska bli som dem, och att låta sig drivas av ilska är ett utmärkt steg i rätt riktning.

LÄS MER: Nina Åkestam: Världen går inte under för att föräldrar slappar ibland

Men vi kommer inte att hamna där. För trots allt ”nog”-människorna säger så är de få. Tvärtom vad de ofta hävdar representerar de inte folket. Folket har sedan länge fått nog. Sedan första bomben sprängdes någonstans i världen har de flesta tyckt att det får vara nog. Vissa har riskerat sina liv i polisiära eller militära insatser. Vissa har räddat liv på sjukhusen eller erbjudit krisstöd till människor i chock. Vissa har ställt sig på en scen eller skrivit brandtal på ledarsidor. Och de flesta av oss har bara visat att vi inte tänker låta oss påverkas en tum av vad några idioter med en bil, en bomb, eller en kniv håller på med. Vi fortsätter med huvudet högt och ölen stabilt i handen. Och jag lovar: vi vinner.

+ Facebooks Mark Safe-funktion. Önskar att den inte behövdes, men är så glad att den finns.

– Utvisningarna till Afghanistan. Att sluta skicka tonåringar till Kabul är en utmärkt åtgärd för att rädda människor från terrorism.

Nina Åkestam

LÄS MER: Nina Åkestam: Sluta komma med plumpa påståenden om depression

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset