Nutida julars mammor jobbar natt, sköter företag och leder länder. Vi försörjer oss själva och våra barn, skriver Nina Åkestam.
Nutida julars mammor jobbar natt, sköter företag och leder länder. Vi försörjer oss själva och våra barn, skriver Nina Åkestam.

Forna mammors julspöke hänger efter mig som forna julars spöke i Dickens Julsaga där jag springer mellan möten, förskolehämtningar och svettiga köer på ICA, skriver Nina Åkestam.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

“Min son kommer inte att få en riktig jul.” Det är mitt i december och tanken kommer från ingenstans. Som forna julars spöke i Dickens Julsaga hänger forna mammors julspöke efter mig där jag springer mellan möten, förskolehämtningar och svettiga köer på ICA. ”Ingen knäck har du kokat. Ingen hemgjord adventskalender i syne. Och lussebullarna! De smakar misstänkt likt något från Fabrique!?” ojar sig spöket.

LÄS MER: Nina Åkestam: Dags att vädra ur i reklambranschen

Jag försöker försvara mig med att vi faktiskt har inte en, utan två stjärnor i fönstret, som inte kom upp så värst länge efter första advent och till och med hänger hyfsat rakt. Hyacinter har vi också, jag köpte en färdigplanterad kruka hos världens gulligaste tjej i Sicklas blomsteraffär. Spöket suckar djupt och tar två Treo Comp. ”Hyacinter ska drivas upp i ett mörkt rum och planteras i november, det vet väl alla! Sen ska de placeras på en hembroderad och välstruken julduk och sist jag kollade ägde ni inte ens ett fungerande strykjärn. Dessutom har ni inte bakat pepparkakor, inte bjudit in till glögg och om ni ens kommer ihåg att titta på julkalendern gör ni det på SVT Play i efterhand.”

Kära julspöke. Jag förstår att det är svårt att hänga med när man bara får komma fram någon månad om året. Även om man på den korta tiden effektivt lyckas driva forna och nutida mammor till magkatarr, akut sömnbrist och salta tårar över skinkgriljeringen. Men det du föreslår passar för en jul för ungefär två generationer sedan, när många kvinnor inte lönearbetade. Julgardinerna uppfann inte sig själva. De är ett resultat av ett system där halva befolkningen, i sina bästa, smartaste och starkaste dagar, skulle motas bort från arbetsmarknaden och hitta sig själva inom hemmets fyra väggar. Då räcker det inte med köpta lussebullar och en vas amaryllis för att hålla den existentiella ångesten borta.

LÄS MER: Nina Åkestam: Självklart att Ulf Kristersson (M) inte vill kalla sig feminist

Men, kära julspöke, vi är inte där längre. Nutida julars mammor jobbar natt, sköter företag och leder länder. Vi försörjer oss själva och våra barn. Vi behöver inte hitta livets mening i en hyacintlök. Så varsågod att gå och tjata på papporna istället.

Plus: Jul. Älskar pyntet, musiken, lukterna, maten.

Minus: Julstress. Fuck it. Så länge vi sjunger tipp-tapp femtioelva gånger om dagen verkar i alla fall mitt barn tycka att jag är ett julgeni.

Nina Åkestam

”Folk tror att jag är ganska sval” – möt Metros kolumnist Nina Åkestam i videon nedan

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset