Det är inte feminism att skrika "geni" så fort en kvinna gör något, låt oss reservera det ordet för folk som faktiskt förtjänar det, skriver Nina Åkestam.
Det är inte feminism att skrika "geni" så fort en kvinna gör något, låt oss reservera det ordet för folk som faktiskt förtjänar det, skriver Nina Åkestam.

Det finns så klart en poäng med att ta tillbaka ett ord som historiskt nästan alltid har reserverats för män, och bedöma kvinnors gärningar med samma måttstock. Men ofta har ribban för vad vi anser vara genialiskt satts pinsamt lågt, skriver Nina Åkestam.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Hands down: Jag är en ordnörd. Jag tycker att ord spelar roll. Jag tycker att de ska användas till rätt saker, behandlas försiktigt. De senaste åren är det därför ett ord jag i princip helt har tvingats sluta använda: geni. Vi feminister har nämligen varit exceptionellt duktiga på att utnämna våra meningsfränder till just genier. Det finns så klart en poäng med att ta tillbaka ett ord som historiskt nästan alltid har reserverats för män, och bedöma kvinnors gärningar med samma måttstock. Men ofta har ribban för vad vi anser vara genialiskt satts pinsamt lågt. Du plåtar din kropp och lägger upp på Instagram trots att du inte ser ut som en fotomodell? Geni! Du programleder något på TV? Geni! Du samarbetar med ett företag och rekommenderar kläder på deras sajt? Geni!

LÄS MER: DEBATT: Feminismen har kidnappats av kvinnor som hatar män

Det sista exemplet kommer från varumärket Daisy Grace, som med ytliga slogans av typen ”There’s a special place in heaven for women who help each other” vill positionera sig som någon slags feministisk urkraft. Bland deras ambassadörer finns många av de mediakvinnor som ofta brukar kallas just genier. De plåtas i företagets kläder och berättar om sina ”stilikoner” och andras ”modemissar”, avrundat (självklart) med rekommendationer ur företagets höstkollektion. Och det sätter fingret på så mycket med vår feministiska samtid.

LÄS MER: DEBATT: Kära vita feminister, det är dags att ni ser fler än er själva

Det är en samtid där allt kvinnor gör (inklusive att kritisera andra kvinnors klädval) kan vara feministiskt. Det är en samtid där det funkar att som entreprenör svänga hejdlöst mellan rosévin, mediaproduktion, kosttillskott och kläder utan att någon ifrågasätter kvalitén på leveransen. Det är en samtid där all kritik mot människor av kvinnligt kön kan avfärdas som dåligt systerskap, som om det kvinnliga könet i sig gjorde oss bättre. Och det är en samtid där företag kan ta en sekellång kamp för mänskliga rättigheter, vattna ur den och slänga på sin logga och folk i värsta fall rycker på axlarna och i bästa fall skriker ”geni!”.

Att sälja kläder är ett jobb. Att samarbeta med varumärken och rekommendera deras produkter är ett jobb. Det är inte feminism, det är inte systerskap och det är framför allt inte ”geni”. Låt oss reservera det ordet för folk som faktiskt förtjänar det.

+ Genier. Moa Gammels podcast är några år gammal men porträtterar kvinnor som är genier i ordet rätta bemärkelse. Värt att lyssna om!
– Sommar i P1. Har försökt lyssna ikapp, men det här måste ha varit rekord i tråkigt år?

Nina Åkestam

LÄS MER: DEBATT: Vänstern smutsar ner ordet feminism

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset