"Lattemorsor". "Duktiga flickor". "Batikhäxor". "Prestationsprinsessor". Öknamnen är många, och används av personer som (hoppas jag) skulle protestera om någon uttalade sig lika elakt om någon annan grupp, skriver Nina Åkestam.
"Lattemorsor". "Duktiga flickor". "Batikhäxor". "Prestationsprinsessor". Öknamnen är många, och används av personer som (hoppas jag) skulle protestera om någon uttalade sig lika elakt om någon annan grupp, skriver Nina Åkestam.

Varför raljerar folk, från höger till vänster, så enkelt över medelklasskvinnan, undrar Metros kolumnist Nina Åkestam.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Förra veckan skrev Lotta Lundberg en krönika i SvD apropå den nya SVT-serien ”We can’t do it”, som handlar om kvinnors utbrändhet. I texten kallar hon bland annat de medverkande i serien för ”medelklassflickor” och ”små robotar” och menar att ”ytliga människor med ytliga ideal drabbas alltid av tomhet och utmattning”. Att Lundbergs krönika var ovanligt pinsam och illa skriven har många redan påpekat, men det mest intressanta är att hon ens kunde tänka tanken att formulera sig så. I de flesta fall brukar ju att håna folk för deras bakgrund vara förbehållet högerextrema.

Men när det gäller medelklasskvinnor föregås Lundbergs text av åratal av oreflekterad raljans och förminskande från höger till vänster. ”Lattemorsor”. ”Duktiga flickor”. ”Batikhäxor”. ”Prestationsprinsessor”. Öknamnen är många, och används av personer som (hoppas jag) skulle protestera om någon uttalade sig lika elakt om någon annan grupp.

Det är så oförtjänt. För bland alla privilegierade grupper finns det ingen som verkar så självmedveten som medelklasskvinnan. Det är bilden av en person som röstar mitt eller vänster (trots att det kanske inte gynnar henne personligen), utbildar sig länge, jobbar ideellt, äter vegetariskt, åker kommunalt. Kanske är det därför hon är så tacksam att attackera?

LÄS MER: Nina Åkestam: Idén med Photoshop-fri reklam är bara en rökridå

Att vara medelklasskvinna är att alltid försöka sitt bästa, och bli utskrattad vare sig man lyckas eller inte. Går det vägen är man förmäten och tar för mycket plats, och har dessutom bara lyckats för att man hade alla de rätta förutsättningarna. Går det dåligt är man pinsam för att man trodde att man skulle kunna.

Det är inte synd om medelklasskvinnorna. Men de är inte sämre eller mindre viktiga än någon annan. Samhället hålls ju ihop av lattemorsorna som springer mellan heltidsjobb och hämtningar, må vara med en hämtkaffe i handen för när ska de hinna sitta ner och dricka den? Och av batikhäxor som bär hela den kulturella sektorn, och av arbetsplatsernas prestationsprinsessor som svarar på mejl mitt i natten och aldrig missar en deadline. 

Självklart ska vi prata klass. Men att håna någon för deras ursprung är aldrig rätt väg. Oavsett om det ursprunget är Somalia eller Södermalm.

+ ”Duktiga flickors revansch”. Har du inte läst Birgitta Ohlssons bok än, gör det.
– Hån och elakheter. Lyckas absolut aldrig med målet att få avsändaren att framstå som bättre än den hen attackerar. Vilket Lotta Lundberg nog har märkt vid det här laget.

Nina Åkestam

LÄS MER: Nina Åkestam: Det är inte ”geni” att rekommendera bomberjackor mot betalning

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om klass rasism