Det finns inget jag gillar mer än det här. Ljusa sommarkvällar där glädjen och kärleken gör att allt är möjligt, skriver Nina Åkestam.
Det finns inget jag gillar mer än det här. Ljusa sommarkvällar där glädjen och kärleken gör att allt är möjligt, skriver Nina Åkestam.

Runt om i världen finns det människor som vill kontrollera andra, och de skulle ha stora problem med vår fest. De vill inte att alkoholen flödar. De vill inte se korta shorts och bara överkroppar, skriver Nina Åkestam

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

För en vecka sedan stod jag på ett dansgolv. Min bror hade precis gift sig och nu studsade han runt i medan hans fru och hennes tjejkompisar dansade synkroniserat till barndomsfavoriten Cotton Eye Joe. Min klänning var genomblöt av utspillda drinkar. Gifta par och helt nybildade kysstes i hörnen. Någon hade lyckats få av sig kavaj och skjorta men ersatt dem med alvöron av plast och en ful keps med propeller. Nu stod han på en stol och dirigerade oss på dansgolvet. Någon annan hade lyckats lägga vantarna på utklädningslådans mest eftertraktade plagg: en korvdräkt. Han gick runt i den och serverade champagne i plastglas till alla törstiga.

LÄS MER: Nina Åkestam: Den bästa kampen mot terrorismen förs med ölen stabilt i handen

Det gjorde mig glad på ett nästan orimligt sätt. För det finns inget jag gillar mer än det här. Ljusa sommarkvällar där glädjen och kärleken gör att allt är möjligt. En fest kan verka ytlig, och det är så lätt att ta den för givet. Men det jag hade framför ögonen då, det som fick mig att ta ett extra skutt av lycka, är det värsta många kan tänka sig. Runt om i världen finns det människor som vill kontrollera andra, och de skulle ha stora problem med vår fest. De vill inte att alkoholen flödar. De vill inte se korta shorts och bara överkroppar. De vill inte att några av kärleksparen i hörnen ska bestå av två tjejer, eller ha olika hudfärger. De vill inte att min svägerska ska gå in i sitt nya äktenskap med egna pengar, egna åsikter och alla sina rättigheter i behåll.

De finns i extremhögern och i religiösa samfund. De finns i tysthet i hemmen och i politiska sammanhang runt om i hela världen. De erbjuder ett tydligt alternativ i kaoset. Ett alternativ som göra att man slipper existentiell ångest och jobbiga baksmällor. Och det har de helt rätt i. Frihet är stökigt, bökigt och kladdigt. Det innebär att man får en knuff i ryggen, rivsår på vristen och en mellanöl över långklänningen. Folk blir osams och snubblar runt. Men det är det så värt. För knuffen kan ursäktas, rivsåren plåstras om och klänningen lämnas in på kemtvätt. Men känslan det ger är hela poängen med att vara människa.

LÄS MER: Nina Åkestam: ”Fotbollskillen” borde rösta med plånboken

Dagen efter bröllopet kom vi hem till vår ettåring. Efter att ha tillbringat sitt livs första helg utan sina föräldrar var han missnöjd, men somnade till slut i min famn med vällingflaskan hårt i hand. Jag låg vaken i timmar den kvällen och tittade på när han andades. Och jag förstod var det egentligen är jag kämpar för. Det är frihet. Det är fest. Det är jämlikhet och allas lika värde. Det är att min son ska växa upp i en värld där han får skråla på dansgolv och hångla med vem han vill. Där det farligaste som kan hända är att han snubblar i trappan efter en snaps för mycket. Och där, om allt vill sig väl, han någon gång kommer att få uppleva hur det är att bli serverad champagne av en varmkorv.

+ Semester. Nu tar den här pennan sommarlov. Vi ses i augusti!

– Semestervädret. Kom igen solen, bättre kan du!

Nina Åkestam

LÄS MER: Nina Åkestam: Sluta komma med plumpa påståenden om depression

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset