"När resten av riksdagspartierna (förutom KD) bestämt stänger dörren till anti-feministiska SD har Moderaterna svajat åt alla olika håll", skriver Nina Åkestam.
"När resten av riksdagspartierna (förutom KD) bestämt stänger dörren till anti-feministiska SD har Moderaterna svajat åt alla olika håll", skriver Nina Åkestam.

Varför ska någon som inte har feministiska värderingar kalla sig feminist?, skriver Nina Åkestam.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

För fyra veckor sedan valdes Ulf Kristersson till ny partiledare för Moderaterna. I en intervju med SVT:s Morgonstudion några dagar senare sa han att han inte brukar kalla sig feminist, vilket upprörde många jämställdhetskämpar. Suck, ännu en mäktig person inte fattar att feminism är något så enkelt som att kvinnor och män ska ha samma chanser att förverkliga sina drömmar?

Jag måste säga att jag tycker att Kristerssons svar var bra. Det är sunt att en partiledare är tydlig med vilken politik man vill föra. Och partiet Kristersson leder är inte, och har aldrig varit, en kraft för att alla ska ha samma chanser att förverkliga sina drömmar. Moderaterna (och dess föregångare Allmänna Valmansförbundet) var som bekant emot kvinnlig rösträtt på 1910-talet, allmänna barnbidrag på 1940-talet, och särbeskattning och fri abort på 1970-talet. I mer närliggande historia röstade partiet emot öronmärkta pappamånader 1995, var emot samkönade äktenskap fram till 2007, och för tvångssteriliseringar av transpersoner fram till 2011. I dag är Moderaterna oense i frågan om delad föräldraförsäkring och mot kvotering till bolagsstyrelser. Gällande samtyckeslagstiftning ändrade de sig så sent som 2015 och är nu för. När resten av riksdagspartierna (förutom KD) bestämt stänger dörren till anti-feministiska SD har Moderaterna svajat åt alla olika håll.

LÄS MER: Nina Åkestam: Behandlingen av Into the factory visar en allvarlig spricka i vår demokrati

Det här kommer inte som någon överraskning för oss som är engagerade i jämställdhetsfrågor. Det intressanta är varför man skulle vilja att Kristersson ska kalla sig feminist, trots att han uppenbarligen inte har feministiska värderingar? För att uppnå jämställdhet har det krävts, och krävs fortfarande, stora politiska satsningar. Det krävs förändringar i ekonomin, i samhällskontraktet, i hur människor lever sina privatliv. Att många inte vill ställa upp på det är rimligt. Att ledaren för ett parti som Moderaterna inte vill det är helt självklart.

Att uppmana folk att kalla sig feminister ändrar inte det. Snarare gör det att ordet urvattnas, tills det betyder något vagt om ”allas lika värde”. Men feminism och jämställdhet är inte vagt. Det är radikalt, påtryckande och disruptivt. Att Kristersson inser det är bra. För det drömsamhälle hans parti målar upp har ingenting med jämställdhet att göra. Och med sitt ställningstagande gör han det tydligt för alla oss som faktiskt vill ha jämställdhet att hans parti aldrig har varit, och inte kommer att bli, någonting för oss.

LÄS MER: Nina Åkestam: Idén med Photoshop-fri reklam är bara en rökridå

+ Cissi Wallin. Min kollega gjorde det rätta trots en tsunami av motstånd. Hon borde få procent på alla artiklar som Expressen, DN och SvD har skrivit om ”Aftonbladetprofilen” senaste veckan.

– ”Enskilt rötägg”. Kom igen, TV4-chefen. De senaste veckornas berättelser har väl om något visat att er folkkära hemmafixare förvisso är ett rötägg, men långt ifrån enskild.

Nina Åkestam

LÄS MER: Så gör du för att skriva i Metro

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset