Eftersom jag inte är en söndercurlad person åkte jag inte till akuten med min son, skriver Nisse Edwall.
Eftersom jag inte är en söndercurlad person åkte jag inte till akuten med min son, skriver Nisse Edwall.

När jag väckte min äldste son kunde han inte gå på högra benet på grund av smärta i knäet. Eftersom jag inte är en söndercurlad person åkte jag inte till akuten med honom, skriver Nisse Edwall.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Det sägs att vi 80-talister är en curlad generation som uppsöker akuten och kräver att få en kombo av glass, morfin, pizza och antibiotika när vi känner oss lite snoriga.

Så här går det när man försöker gå emot den ”sanningen”.

En helt vanlig tisdagsmorgon stod jag och kokade gröt. När jag väckte min äldste son kunde han inte gå på högra benet på grund av smärta i knäet. Eftersom jag inte är en söndercurlad person åkte jag inte till akuten med honom. Jag ringde i stället Vårdguiden som rådde mig att boka tid på vårdcentralen. Vilket jag gjorde och fick då en tid samma eftermiddag kl 16:00.

LÄS MER: Nisse Edwall: Fem vidriga risker med att vara trevlig

Efter att ha känt mig väldigt duktig och ocurlad hela dagen blev klockan så småningom 16:00 och vi infann oss på vårdcentralen. Doktorn (som var 30 min sen, jag rörde inte en min. Är som sagt inte bortskämd) klämde lite på knäet, sa att hon var osäker och att vi skulle åka till barnakuten på sjukhuset för att röntga. Nota bene: Hon sa det alltså – jag var bara tyst!

På sjukhuset väntade vi nån dryg timme på att få reda på att det här var helt fel ställe att vara på. Vi blev istället hänvisade till barnakuten på ett annat sjukhus. Väl där väntade vi ytterligare någon timme för att sedan få reda på att det här var helt fel ställe att vara på och att vi skulle till närakuten.

När vi kom fram till närakuten fick vi efter ytterligare nån knapp timme träffa ännu en doktor. Denne visade med hela sin uppenbarelse att jag bara slösade hans tid samt att min generation i allmänhet var söndercurlad och att lilla jag i synnerhet var så söndercurlad att jag knappt kunde andas utan hjälp.

LÄS MER: Nisse Edwall: Vuxenvärldens förfäran över ungdomen är en fin tradition

Efter att han ägnat ca 2,3 sekunder åt att förstrött titta lite på benet ordinerade han ipren och några dagars vila. På frågan om han inte skulle röntga knäet (vilket ju var anledningen till detta äventyr in the first place) fick jag bara ett skratt till svar.

Slutsatsen jag drar av detta är enkel: Det finns en hemlig stat i staten som övervakar alla oss som växte upp på 80-talet och om det är så att någon av oss agerar som vore vi ocurlade så sätts en hel apparat igång för att vidmakthålla bilden av oss som en bortskämd generation. Så sjukt.

Nisse Edwall

Plus: Ljuset är tillbaka!

Minus: Hur kan det vara så dyrt att installera persienner?

LÄS MER: Nisse Edwall: Jag trodde inte jag var missbrukare – jag hade fel

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset