Det finns inget i min uppväxt som kan ge någon förklaring, skriver Nisse Edwall.
Det finns inget i min uppväxt som kan ge någon förklaring, skriver Nisse Edwall.

Jag har försökt reda ut varför jag så tvångsmässigt känner att jag måste se allt under fotbolls-VM. Jag inser nämligen det orimliga i att jag, under en månads tid, kräver att få spendera sex timmar varje dag med se på när några killar jagar efter en boll, skriver Nisse Edwall.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Jag skulle absolut aldrig få för mig att mumla något om att det bara handlar om vart fjärde år. (Du kommer inte heller höra mig stamma fram något om att det minskar till typ två timmar per dag efter två veckor.)

Jag inser nämligen det orimliga i att jag, under en månads tid, kräver att få spendera sex timmar varje dag med se på när några killar jagar efter en boll.

Det kanske alltså inte är så orimligt att kolla på de där killarna som jagar boll trots allt. Jag får ju tillfälle att koppla bort.

Jag har försökt reda ut varför jag så tvångsmässigt känner att jag måste se allt under fotbolls-VM. Det finns inget i min uppväxt som kan ge någon förklaring. Det finns liksom inga minnesbilder av att jag sitter i pappas knä och kollar fotboll samtidigt som jag känner doften av piprök och något rakvatten. Jag minns mest att jag satt själv och tittade på matcherna. (Och att jag fick någon slags betaversion av utlösning under VM-90 men jag hoppas att det inte har något med saken att göra.)

LÄS MER: Lisa Magnusson: Vi vet redan vilka som förlorar fotbolls-VM

Om jag ska vara ärlig tror jag mest det handlar om att ingen granne, släkting eller annan närstående skulle få för sig att slå larm och ringa in en orosanmälan till soc trots att mina söner får frysta köttbullar med snabbmakaroner till middag dag efter dag och får stanna uppe med oborstade tänder tills de somnar av sig själva i soffan. Att stänga av under fotbolls-VM tycks sanktionerat uppifrån.

Varenda livsstilscoach som någonsin fakturerat 30 000 plus moms för att stå i något konferenscenter och gaffla för något medelstort företag som säljer helhetslösningar snackar ju inte om annat än att vi människor måste lära oss koppla bort ibland.

Det kanske alltså inte är så orimligt att kolla på de där killarna som jagar boll trots allt. Jag får ju tillfälle att koppla bort.

LÄS MER: Roland Poirier Martinsson: Public service måste sluta konkurrera med privata aktörer

Det finns dock ett problem. Ett stort problem. Det är typ bara vi män som kopplar bort. Och ska vi vara riktigt ärliga är det väl också så att kvinnorna istället får koppla på extra mycket för att vi män ska kunna koppla bort riktigt ordentligt.

Och ska vi dra resonemanget ännu längre och fortsätta att prata rakt och ärligt till varandra är det väl kanske trots allt så att det inte riktigt är vi män som är mest i behov av att logga ut.

Om jag ska uttrycka mig försiktigt.

Nisse Edwall

Plus: #backadurmaz
Minus: Hatstormar

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset