Jag har aldrig sett mig själv som en missbrukspersonlighet men nu har jag börjat revidera min självbild, skriver Nisse Edwall.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Jag har aldrig sett mig själv som en missbrukspersonlighet. Tvärtom koketterar jag ofta med hur jag kan röka fem cigaretter under lördagskvällen utan att för den skull känna något som helst sug efter en cigg när jag promenerar till tunnelbanan på måndagsmorgonen. Något annat jag skryter med är hur jag efter nästan femton års snusande slutade på dagen utan att någonsin ha sett tillbaka och saknat det. Vad gäller alkohol är tre glas vin alldeles lagom.

LÄS MER: Nisse Edwall: Hoppas mina barn glömmer mig när de blir vuxna

Nu har jag dock börjat revidera min självbild. Det började häromveckan när jag läste Kristina Sandbergs Liv till varje pris om hemmafrun Maj i Örnsköldsvik. Passagen som fick mig att haja till handlar om hur Maj vaknar på morgonen, väcker barnen, går ner i tvättstugan, lägger i en maskin och sedan dricker dagens första kopp kaffe. När jag läste det reste sig håret på armarna och jag blev alldeles varm i bröstet.

Sedan fick jag en flashback till när jag under en period i tidiga 20-årsåldern jobbade på förskola och varje dag längtade till lunchen eftersom det stod på min lott att ta hand om disken efteråt. Känslan av att stå i köket och spola av kladdiga tallrikar och lyssna på Vetandets värld kan fortfarande få mitt hjärta att rusa av lycka.

Jag mindes vidare när min son Manne var fyra månader gammal och jag kånkade upp vinterdäck på vinden. När jag gick där i trappen med de tunga däcken upplevde jag en otrolig frihetskänsla som gränsade till berusning.

LÄS MER: Nisse Edwall: Helt jävla stört är bara förnamnet

Jag har nu rannsakat mig själv och skärskådat min relation till hushållssysslor för att få en mer sann bild av mig själv. Och sanningen gör ont: När jag står där i tvättstugan och väljer att sortera strumporna på plats istället för att skutta tillbaka upp i lägenheten där min familj väntar handlar det inte om att det är mer ergonomiskt fördelaktigt att sortera i tvättstugan eller att det är viktigt att det görs på en gång.

Vad det handlar om är att jag vill fly från den komplicerade väv av fantasilek, uppmaningar, utskällningar, tröst och skratt som småbarnslivet innebär. Vad det handlar om är att jag vill fly – inte från – utan till mig själv.

Vad det handlar om är att jag är en hushållsarbetesmissbrukare.
Plus: Pizzakit. En rektangulär låda fylld av fredagsmys.

Minus: Rökförbud på uteserveringar. Helt ärligt?

Nisse Edwall

Så här gör du för att debattera i Metro:

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset