Han ska veta var gränsen går, skriver Nisse Edwall.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

När jag gick i högstadiet var det endast en dörr som skiljde killarnas duschrum från tjejernas dito. Under dörren fanns det en glipa på cirka en halvcentimeter. Jag har ett tydligt minne att vi skvätte vatten på golvet under dörren för att på så sätt skapa en spegel av vatten så att vi kunde se in i tjejernas dusch. Givetvis helt utan resultat.

Var gick egentligen gränsen? Tjata till sig en kyss på nån föräldrafri fest? Argumentera i timmar för lite petting? Tigga om att få ligga?

Jag har tänkt en del på den där storyn genom åren. Ofta med ett garv. Det är också med ett garv den tagits emot när jag berättat den. Det var också med ett garv det hela avfärdades av gympaläraren när våra tafatta spioneriförsök uppdagades back in the day.

Nu har jag en son som har gympa med efterföljande dusch. Och nu garvar jag inte längre lika mycket när jag tänker på det.

Jag var rätt stökig i tonåren. Jag skolkade en del, jag snattade och jag spenderade en hel del tid med fel människor i fel portuppgångar.

Så här som vuxen kan jag ju se att det jag gjorde var att försöka ta reda på var gränserna gick för hur man får bete sig. Från vuxenvärlden fick jag lära mig att det var fel att stjäla, skolka och slåss och att detta beteende fick konsekvenser. Vilket i sin tur medförde att jag hela tiden gick runt med lite magont och en känsla av att det jag höll på med var fel. Jag lärde mig kort sagt var gränserna gick och jag växte upp till en, på det hela taget, fungerande samhällsmedborgare.

LÄS MER: Gustaf Larsson: Hur ska jag någonsin få tillbaka min värdighet?

Det där vi pysslade med efter gympan var ju även det ett solklart fall av testande av gränser. Och vad lärde jag mig av att vuxenvärlden skrattade när det kom fram vad vi gjort? Ja, inte fan var det att gränsen gick vid att spionera på tjejer som duschade i alla fall.

Inte heller fick jag lära mig att gränsen var passerad om man slog till dem på rumpan i kön till matsalen. Hur man än betedde sig mot tjejerna så fick det liksom inga som helst negativa konsekvenser.

Var gick egentligen gränsen? Tjata till sig en kyss på nån föräldrafri fest? Argumentera i timmar för lite petting? Tigga om att få ligga?

En viktig del av min sons uppfostran handlar därför om att det ska kännas i magen på honom redan när han tillverkar en vattenspegel efter gympan. Så att han vet var gränsen går. Från början.

Nisse Edwall

Plus: Tupplurar
Minus: Barn som väcker en på natten

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset