Jag minns somrarna när jag var barn. Cykla BMX med Krippe, spela badminton med Passe. Äta körsbär. Leka burken. Magiskt.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Cyklade genom Stockholm i dag. Det var sensommar i luften. Krispigt. Linne under skjortan-väder. Det slog mig att ytterligare en sommar har gått. Alla dessa somrar. Vad minns man egentligen? Kollar igenom bilderna på mobilen. De senaste sju-åtta somrarna finns samlade ett knapptryck bort. De är identiska. Det är en middag på altanen på landet. Det är en dag på stranden. Sommaren är som en lång ständigt pågående parallell dag utan slut. Det spelar ingen roll om det står 2010 eller 2018 i almanackan.

Jag minns somrarna när jag var barn. Cykla BMX med Krippe, spela badminton med Passe. Väcka Franke som sov jämnt. Tävla om vem som kunde simma längst under vattnet. Äta körsbär. Leka burken. Spela fotboll på andra sidan vägen. Samla fotbollsbilder. Lyssna på Guns N’ Roses. Spela Commodore 64. Doppa Mariekex i jordgubbssaft. Slå en spik på bana 8. Hoppa från femman. Inte veta hur man ska komma ner från en hög gran. Kolla fyrverkerier på Skeppsbron. Ni hajar.

Magiskt.

Vad min mamma och pappa hade för sig under dessa mina magiska barndomssomrar har jag ingen aning om. I och för sig fanns det alltid lunch, torra badkläder och det var jämnt någon som såg till att sätta på plåster och ta bort fästingar.

Vänta nu. Är det något jag gjort den här sommaren så är det ju satt på plåster (Varför vill barn alltid ha plåster på allting?), hängt upp badbrallor och fixat miljoner luncher. Jag har visserligen inte plockat bort några fästingar men väl dragit ut stickor.

Mina omagiska somrar i mobilen är alltså de somrar som mina söner kommer se tillbaka på som magiska en dag i andra halvan av augusti 2048. Det är tydligen deras time to shine nu – inte min.
Jaja. Kul för dem.

Fast. Här sitter jag och har ångest över att mina somrar inte är lika magiska som när jag var barn. Ska jag då egentligen göra allt som står i min makt för att deras somrar inte ska bli så magiska så att de ställer lite mer rimliga krav på framtida somrar?

Är det så att det jag gett mina söner alla dessa somrar är jungfrusilsruset som de kommer spendera resten av livet åt att försöka återskapa.

Synd i såna fall.

Nisse Edwall

Plus: Fortfarande väldigt långt till mitten av januari.
Minus: Att min son tror att det är ok att under fem dagar lägga 800 kr på att köpa nya skins till Fortnite.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om sommar