Den gamle grekiske filosofen Diogenes, cynismens fader, levde som en hund på gatan. Det var i och för sig 400 år före Kristi födelse, och i ett land där det ständiga solskenet skonar de hemlösa. Diogenes bodde i en tunna på marknaden och brukade gå runt med en tänd lykta mitt på ljusa dagen. När folk frågade vad han sökte svarade han: ”Jag söker en människa”. Med det menade han inte vilken tvåbent, talande och tänkande varelse som helst utan en människa med stort M, rustad med mod, motståndskraft och medmänsklighet. En människa med integritet och civilkurage. En människa som vågar gå mot strömmen även om det kostar en slant. 

Diogenes hade behövt leta länge i vår tid och våra trakter. I Norge hade hans lykta slocknat av uppgivenhet. För er som missat det har vårt kjempefina grannland Norge i dagarna diskuterat att lagstifta in känslokylan. Ett av världens rikaste länder har inte bara övervägt att kriminalisera fattigdom genom att förbjuda tiggeri, utan även tänkt straffa alla som fortfarande har lite hjärta kvar i kroppen och vill skänka en slant, bjuda på varm choklad eller samla in filtar till de utarmade människorna i minusgrader. 

Hyckleriet når nya nivåer när landet där man vill straffa solidaritet och förbjuda fattigdom samtidigt belönar globala hjältar som Moder Teresa, Martin Luther King, Mandela och Malala med Nobels fredspris för deras empati och kamp för att befria människor från fattigdomens bojor. Fattigdomsbekämpning, inte fattigdomsförträngning, är genvägen till fred. Världen blir inte vackrare av att man vänder ryggen till och blundar. Inte heller av att man lagfäster förakt för svaghet. 

Vad ska skolorna lära elever om inte ett visst mått av generositet och medkänsla för deras nästa? En smula anständigt agerande mot dem som saknar allt? Vikten av att dela med sig och visa ödmjukhet inför det faktum att de är lyckligt lottade för att de råkade födas på rätt sida gränsen? Vad ska kyrkorna predika om man förbjuder Jesus gärningar i praktiken?

Enligt norsk logik skulle min väninna, en ensam svensk sjukpensionär, vara en skurk och riskera fängelse för brottet hon begår dagligen när hon hälsar på traktens tiggare med en kanna kaffe. ”Det är ingen altruistisk handling”, säger hon. ”Det ger mitt liv mål och mening”. 

Det sägs att Diogenes satt och stirrade på en hög människoben när Alexander den store, en av världshistoriens främste fältherrar, frågade: ”Vad gör du?” Filosofen förklarade: ”Jag letar efter din faders ben. Men jag kan inte skilja dem från en slavs skelettdelar.”

Även giriga oljemiljonärer kommer en dag att sluta som anonyma kranier och skeletthögar. Döden skiljer inte på rik och fattig, på svart och vit, på förmögna och flyktingar. Här har döden något att lära livet.

Ett första steg var att förslaget fimpades.

+ Filmen ”Trevligt folk” av Filip & Fredrik. Äntligen något positivt om integration.

- Låt 8-åriga Yara vara sista barnet som dödas för att samhället brister i sina rutiner.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset