Johan Norgren har spelat i Malmö i två omgångar. Den första mellan 1988–1995. Därefter ifrån 2001 till och med dagens datum. Han är lagets ”pappa” och  trotjänare.
Johan Norgren har spelat i Malmö i två omgångar. Den första mellan 1988–1995. Därefter ifrån 2001 till och med dagens datum. Han är lagets ”pappa” och  trotjänare.

Trotjänare Johan Norgren, 34, siktar på att ta Malmö till slutspel – direkt

Malmö Redhawks kör fakirträning. Ett fyspass och två på is med en matbit emellan. Har man varit med i eliten i snart 18 år kan man ju tycka att det blir lite enahanda.
Men icke! Malmö Redhawks trotjänare Johan Norgren har lika stort hjärta för hockeyn som när han debuterade i A-laget blott 16 år 1988.
– Varje dag är rolig. Bara att komma hit och träna är kul och att vinna en stentuff match med 3–2 är heller inte dumt. Jag har vinnarinstinkten, säger Johan.
Det syns på isen. Johan spelar i ”den vita linjen” under träningen. Det är mycket hjärta och fajting i hans uppträde. På typiskt backmanér slänger han blicken bakom axeln gång på gång för att hålla rent runt målvakten.
– Jag är en typisk rollspelare, mer destruktiv än konstruktiv. Ingen har någon gång sagt att jag är en snidare, men jag jobbar hårt, ger hundra och spelar fysiskt.
Johan började i föreningen i skridsko- och hockeyskolan när han var sex år.
– Det är jättehäftigt att ha gått hela vägen och nu är jag ensam kvar. Jag spelade tillsammans med Peter Sundström, nu träffar jag honom och Tinas son Viktor i omklädningsrummet.

UTFLYKTER
Han var med att vinna två SM-guld 1992 och 1994. Efter utflykter till Södertälje och Berlin kom Johan tillbaka till där allt började 2001.  En lång resa.
– Jag är tacksam för varje dag. Det gäller att lyssna på kroppen och – peppar! peppar! – jag har inte varit så mycket skadad. Jag vill fortsätta utvecklas, spela ett par år till, säger Johan.
Med den ambitionen lär Johan vara med när den nya arenan i Hyllie blir klar 2008.
– Det blir ett fint monument över Percy. Han är en fantastisk entreprenör och det är beundransvärt att han brinner för hockeyn fortfarande.

•• Vad är ditt roligaste minne och ditt tråkigaste?
– Att ta SM-guld med sin hemmaklubb är nog roligast. Största besvikelsen är nog när vi åkte ut med Redhawks och Södertälje, men det var enormt kul när vi gick upp igen, säger Johan.
Kan du jämföra elithockeyn för 15 år sedan och i dag?
– Förr fanns det mer utrymme för lirare, i dag kan alla åka skridskor och kämpa. Det betyder att du måste vara exceptionellt bra för att sticka ut. I dag är det mer fart och fysik, men det var nog lite råare förr.

•• Hur går det för er i elitserien då?
– Vi är nykomlingar, men ska se till att vi är bättre än så. Och i ett slutspel kan allt hända.

•• Vad betyder klubbkänslan för dig?
– Det är ett begrepp som håller på att suddas ut. I dag kan en klubb byta tio spelare för en säsong och för spelaren handlar det mycket om hans utveckling. Gör man en dålig säsong kan man få en nytändning i en ny klubb. Jag tror dessutom att fansen först och främst identifierar sig med klubbmärket, inte med enskilda spelare.

•• Men fansen i Malmö är förtjusta i dig?
– Jo, men det är väl för att de lärt sig att komma ihåg namnet.
Johan tar även ett stort ansvar utanför isen. Han är medlem i spelarrådet och ledamot av Sico (Sveriges ishockeyspelares centralorganisation).
– Jag är även lite av klubbens kontakt mellan de nya eller unga spelarna och kansliet. Försöker hjälpa dem till rätta även i stan. Som trotjänare måste man ta sitt ansvar.
Under säsongen blir det inte mycket fritid. Johan är nybliven pappa.
– Min fru och dottern Elsa är livets höjdpunkt, så det blir inte så mycket tid över till att läsa eller spela golf. Men det är fantastiskt att följa Elsas utveckling.
Några ytterligare järn i elden har han dock.
– Jag är med i ett företag, Foxguard, som sysslar med alkolås i bilar. Vi är flera idrottsmän som är med – Marcus Thuresson Tomas Sandström, Andreas Yngvesson, Niklas Skoog är några andra som är med.

•• Så då är framtiden tryggad?
– Kanske det. Kommer man till en arbetsgivare och de frågar hur många högskolepoäng man har blir det svårare. Fyra mål och tre assist är nog inte gångbart. Jag kan också tänka mig att syssla med något inom hockeyn, kanske på sponsorsidan.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset