Vita dukar och levande ljus. Det är Nostrano.
Vita dukar och levande ljus. Det är Nostrano.

Ena halvan av gamla Lo Scudetto har öppnat en sympatisk liten italienare på Timmermansgatan. Björn af Kleen kämpar förgäves mot paltkoman på Nostrano Tröttnar efter 45 minuters väntan – på förrätten.

Lotta Bergseth

Färgglatt.

På andra sidan det lilla hörnbordet med vit duk och ensam tulipan ser jag hur mitt sällskap får allt simmigare blick, allt tyngre ögonlock, allt rosigare kinder. Oroväckande tecken på eskalerande trötthet. Och det är inte bara det ­vita vinet. 

Det kan vara förödande för en restaurangkväll att få vänta i omkring 45 minuter på sin förrätt.
När vår bläckfiskcarpaccio med fänkål (108 kr) och vår ljumna sallad med grillad oxfilé och grön sparris (118 kr) väl landar på bordet är man så ­rasande hungrig att man omedelbart blir proppmätt, och den lätta salongsberusningen snabbt förvandlas till tung och förlamande dåsighet.

Förrätterna på Nostrano, en italiensk krog på ­Södermalm som öppnade för tre månader sedan, är lysande – men vi hämtar oss aldrig riktigt från den inledande väntan, som kan ha varit ett enskilt missöde eftersom resten av servicen är vänlig och uppmärksam.

Min gäst konstaterade kyligt att det hade varit bättre att gå direkt från bläckfisk till pistageglass, en efterrätt (två kulor för 72 kronor) som vi uppskattade.

Att äta stora middagar är kort sagt en fråga om rytm – och förmodligen var det delvis paltkoman efter förrätten som präglade vår slutsats om pastan.

Vi åt en med hackad salsiccia och en med pecorino och grönsaker. Och fann båda lite kärlekslösa. Bakom Nostrano står ena halvan av duon som brukade driva Lo Scudetto – nu uppdelad på La Vecchia Signora på Åsögatan och Nastrano på Timmermansgatan, två Söderkrogar med vita dukar och fullt gentrifierad och restaurangvan publik.

Men om La Vecchia Signora är en ­cirkus med färgstark kypare och rustika mellanrätter som jag återvänder till gång på gång, så fann jag Nostrano lågmält på gränsen till konturlöst. Ett intryck som bekräftades av min varmrätt – en blek marulk för 208 kronor vars lätta frityrhölje slutgiltigt sänkte mig.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset