ALEXANDRA PASCALIDOU:  Gott Nytt Valår, önskade mina grekiska vänner när vi firade nyår. Den 25 januari är det dags för val igen. Det nya parlamentet ska då enas kring republikens president. Men Grekland är inte Sverige. Även om det snöar just nu. Konsensus och kompromiss är ingen grekisk gren. 

När nyval utlystes lämnade 600 miljoner euro landet. Börsen började hosta och marknaden kalkylerade på kostnader för en eventuell GREXIT, det vill säga ett utträde ur eurozonen. Igen. Trots utförsäljningar, privatiseringar och stålbad. Trots svältlöner, välfärdsvandalisering och notoriska nedläggningar har skulden ökat till astronomiska 175 procent av BNP. 

Inför ödesvalet hopas frågorna igen. Kommer det största partiet enligt opinionsundersökningarna, vänsterkoalitionen SYRIZA, kunna bilda regering? Kickas grekerna ut ur Eurozonen om de röstar fel?

Kvalar socialdemokratiska PASOK in i parlamentet? Backar Gyllene Gryning när hälften av deras gangstrar sitter bakom galler? Röstar grekerna kvar premiärminister Samaras som när han var i opposition kritiserade Trojkan för att i regeringsställning förvandlas till EUs och marknadernas lydigaste elev? 

Nu är det rädslan och vreden som går till val. Rädslan röstar för dem som styrt landet sen juntans fall och viker sig för hotfulla halvsanningar från högre ort om att den förda politiken är den enda vägen. Vart vägen leder vet ingen. Inte heller om det är en utväg eller en återvändsgränd. 

Vreden röstar revanschistiskt. Vreden vill fimpa dem som reade ut stränder, hamnar, flygplatser och lovade att alla uppoffringar skulle löna sig. 

Flera taxiförare jag talar med som röstade på Gyllene Gryning 2012 för att straffa systemet, kommer nu att rösta på vänstern. Vassilis, en ensamstående pappa som hittade sin frus älskare i garderoben en natt, säger: ”Det räcker inte med att slå ner pakistanier på stan eller befria torgen från flyktingar. Det krävs mer för att vi ska få tillbaka våra liv”.

Dora, som reser runt med sin massagebänk i hela landet, säger: ”Vår skuldkoloni styrs med mejl direkt från Bryssel och Berlin. Det enda som fattas är tyska pansarvagnar på våra gator. Jag tror inte heller på vänstersagor utan täckning men jag vill ge SYRIZA en chans att göra mig besviken. De är vårt sista hopp”.

Nu startar den förra premiärministern och Pasok-partiledaren, Georgios Papandreou ett nytt socialdemokratiskt parti som kan bli dolkstöten mot socialdemokratin. Med arvet från sin far och farfar som båda var premiärministrar skapar han demokratsocialisterna med en röd ros som emblem. I bästa fall klarar han partigränsen till parlamentet under ny flagg. I sämsta lyckas han splittra socialdemokratin, knapra vänsterns försprång och utesluta Pasok. Det kan innebära ett Grekland utan socialdemokrati. Tunt på mitten och tungt på kanterna. 

”Med vänstern kommer kaos” varnar högern med EU-kören i ryggen. 

”Värre kan det inte bli”, svarar vänstern som i många medier kallas vänsterpopulister för att de bland annat lovar att 300 000 barnfamiljer utan el ska få värma sig i vinterkylan och tända en läslampa. För att de lovar att oförsäkrade arbetslösa som inte har råd att vaccinera sina barn ska få tillbaka sina sjukförsäkringar. 

Populism finns i alla partier. Nu behövs bara en smula humanism och politiker som sätter landets bästa före sin egen makthunger. 

+ Kometen Lovejoy som vi ser just nu. Den är tillbaka om tusentals år. Ni som bara lever en gång – passa på och njut. Kanske spiller den lite kärlek.

– Domedagsprofeter, gnällspikar och surpuppor.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset