– Jag älskar att se bilden på Alexander med matkassarna och dottern. Han är advokat och var pappaledig. Jag tog bilden på Söder förra året. Den som säger att det inte har hänt någonting – kolla här!
– Jag älskar att se bilden på Alexander med matkassarna och dottern. Han är advokat och var pappaledig. Jag tog bilden på Söder förra året. Den som säger att det inte har hänt någonting – kolla här!

I över 40 år har Ulla Lemberg arbetat som fotograf. Hon har skildrat kvinnors och barns situation världen över. I dag öppnar en samlingsutställning med hennes bilder på Etnografiska museet i Stockholm.
När Ulla Lemberg började jobba som fotograf 1970 var hon den första kvinnliga pressfotografen på Aftonbladet. Det var tufft att slå sig fram i den manliga världen och det eldade på hennes engagemang i kvinnokamp och jämställdhet. Hon har rest i många länder och skildrat kvinnor och barn i vardagen och i utsatta situationer, som fattigdom, trafficking, kvinnomisshandel och föräldralöshet.
Hennes bilder på föräldralediga svenska pappor har väckt förundran och gjort succé i över 40 städer i världen. Samlingsutställningen är en resa genom hennes liv som fotograf.
– Den är slutet på en resa och början på en ny. När jag höll på med den trodde jag att jag sedan skulle göra något helt annat i livet. Jag kände
mig sliten då efter fem års resande. Men det blir inte så. Det finns saker hela tiden som det behöver berättas om. Jag har nog att göra många år än, säger hon.
•• Vad vill du göra?
– Jag tror att jag vill fortsätta med det här med män och barn. Det känns så positivt. Men också aids, hur barn drabbas av det, och trafficking.
•• Berörs du mycket av det du fotograferat?
– Det har påverkat mig. Det är tungt. Kanske är det därför jag vill syssla med det positiva nu.  Det är inte så lätt att bara åka hem från elände.
•• Vad vill du säga med dina bilder?
– Det är ju mycket att ”det får inte vara så här”, till exempel bilder jag tog på ett kvinnohus för misshandlade kvinnor i England. Det var upprinnelsen till de första kvinnohusen i Sverige.
• Vilken är den svåraste bild du tagit?
– På en kvinna i ett väntrum i ett kvinnohus i England. Hon satt mitt emot mig och hon sa ingenting. I två timmar satt vi så. Till slut började jag prata med henne. Hon berättade att hon åkte fram och tillbaka från psyket. Hon sa: ”Min man har slagit ihjäl våra fyra barn”. Det är inte lätt att ta upp en kamera då.
•• Har du ofta känt att du trängt dig på människor du fotat?
– Nej, snarare tvärtom känt att de vill berätta. Det tar många, många års träning att komma nära människor.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset