Min mormor berättade en gång för mig att när hon jobbade som telefonist klämde hon fast luren mellan örat och axeln och tände en cigg för varje samtal hon tog. Hennes kolleger gjorde likadant. De satt där hela dagarna och kedjerökte medan de arbetade, ständigt med huvudet på oergonomiskt lut.

Det är andra tider nu. I dagens samhälle är säkerhetstänket mer utvecklat, och särskilt farorna med rökning har uppmärksammats alltmer. 1994 blev det till exempel förbjudet att röka på lekplatser och skolgårdar, och sedan snart ett decennium tillbaka får man inte längre röka inomhus på krogen.

Jag välkomnade beslutet om rökförbud på krogen redan från början, trots att jag själv var rökare och insåg att det skulle innebära att jag förpassades ut i kylan varje gång jag ville ta ett bloss. Men jag tyckte inte att det var mer än rätt. Rökare måste faktiskt också visa hänsyn.

Det verkar dock som om de stackars nikotinisterna kanske inte längre kommer ha rätt att avnjuta sina små giftpinnar ens i rökrutan utanför krogarna framöver. Folkhälsomyndigheten föreslår nämligen att rökning skall förbjudas en rad på allmänna platser, däribland uteserveringar.

Jo drygt 400 personer ådrar sig varje år sjukdomar relaterade till passiv rökning. Men jag skulle tro att väldigt få av dem har fått dessa sjukdomar av att gå förbi folk som röker utomhus. Visst bör de som vill ta ett bloss tänka sig för; till exempel gå lite avsides om de står bland andra människor invid en busshållplats, och så vidare, och så vidare.

Men den där hänsynen som de som röker bör visa omgivningen går faktiskt åt båda hållen. Den odrägliga moraliska överlägsenhet och brist på förståelse inför andra som många som aldrig själva varit rökare verkar känna liknar alltmer ren mobbning. Var skall människor egentligen få röka om de inte ens längre får göra det på allmän plats? Ute i skogen?

Det går inte att riskminimera livet hur mycket som helst, det måste finnas rimliga gränser. Man kan till exempel inte förbjuda folk från att äta jordnötter, trots att en del är så allergiska att de får en akut reaktion bara någon öppnar en jordnötspåse i närheten.

Men om vi nu ändå vill försöka skydda oss mot det som kan vara skadligt så finns det en annan viktig sak vi i så fall borde göra: Förbjuda biltrafik. Inte bara spyr bilar ut dödliga avgaser i långt mycket större utsträckning än någon som står och blossar på en cigarett, dessutom är de rent konkret livsfarliga.

2011 dog 342 personer i trafiken, 3100 skadades svårt och 19 000 personer skadades lindrigt. Av alla dessa offer utgjorde bilförarna själva bara drygt hälften. Därmed borde det rimligen höjas många upprörda röster mot bilisterna, de borde vara illa ansedda, folk borde demonstrativt blänga ut varenda en som kliver in i en bil.

Men så är det inte. Och ett förslag om något bilförbud på allmän plats skulle förstås aldrig komma på fråga. Jag undrar just vad det kan tänkas bero på.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset