Så sitter man där igen, bläddrar i morgontidningen och läser att ännu en ung tjej utsatts för en grov våldtäkt i helgen. Denna gång är den utsatta dessutom bara ett litet barn medan gärningsmannen är nästan tre gånger så gammal. Vart är världen på väg, tänker man och ska just bläddra vidare när det plötsligt känns som att det får vara nog nu. Nog med sexualisering och exponering av gammal som ung. Nog med budskapet att människovärdet ligger i kroppen och sexualiteten. Nog med allt som förråar och brutaliserar samhället vi lever i. Det räcker nu.
Det verkar inte bättre än att oskuldens tid är förbi, den tid då det fortfarande gick an för barn att bada utan kläder på stadens badplatser. Då de få tillfällen man såg nakna människor på tv var i någon Norén- eller Bergmandramatisering och då skillnaden mellan tjejers och killars kläder inte var så markant. Visst förekom det övergrepp och våldtäkter även på den tiden, precis som det gjort i alla tider, men det är ändå ett faktum att denna typ av våldsbrott ökar, och inte enbart på grund av att fler vågar anmäla. Det ligger i vårt samhälles kultur, där allt är upplyst och inget är heligare än att det kan hängas ut i en dokusåpa.
Personligen är jag innerligt trött på att se små stjärnor som utklädda till miniatyrvuxna mimar till sånger om kärlek och sex. Jag är ännu tröttare på att hitta stringtrosor och behå på klädaffärens barnavdelning, sida vid sida med midjekorta toppar och tajta jeans. För att inte tala om alla internetsidor där 13-åriga tjejer glatt poserar i så lite kläder som möjligt i hopp om att bli upptäckta och berömda, trots att chansen är lika med obefintlig och risken att stöta på en pedofil är överhängande. Så in i döden trött.

Så kanske
är det dags att sätta ner foten och vägra vara passiv åskådare till ännu en dokusåpa där tjejer och killar bekräftar sina vara genom att ha sex i tv. Vägra köpa kvällstidningarnas billiga lockreportage om svenskens hemliga sexuella drömmar. Vägra låta tioåriga döttrar läsa tjejtidningar med reportage om hur man har analsex. Våga vägra vara
objekt. Demokrati och yttrandefrihet i all ära, men inte till vilket pris som helst. När löpsedlar om småflickor som våldtas av vuxna män eller gruppvåldtäkter bland tonåringar blivit vardagsmat, då funkar det inte att sätta på sig skygglappar och blunda för verkligheten. När man som småbarnsförälder inte vågar låta sin tvååring bada naken på offentliga badplatser av rädsla för att någon med perversa avsikter ska fota henne och lägga ut hennes bild på nätet för allmänt beskådande av likasinnade sexförbrytare, då räcker det inte längre med att stillatigande se på i väntan på att det ska gå över. Det går inte över. Frågan är i stället vad nästa steg kommer att bli.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset