Bada innan middagen på ”swim-in-resturangen.”
Bada innan middagen på ”swim-in-resturangen.”

Stenkoll på Thailand? Sandstränder, barnfamiljer, wok och bad. Kanske finns det mer än du tror. Följ med RES Dag Hermelin och Bruno Ehrs på en exklusiv kulinarisk resa i semesterparadiset.

Bruno Ehrs

Phuket är inte bara sandstränder.

Bruno Ehrs

Mogen Lichtifrukt ochmangosteen.

Bruno Ehrs

Phuket-fisk och skaldjur– både hett och sött.

Bruno Ehrs

Sticky rice smaksatt med kokosmjölk och serverat till färsk ananas.

Bruno Ehrs

Vacker utsikt på Paresa.

Bruno Ehrs

Sitt ner en stund i en av de öppna små bambukojorna på stranden,

INai Yang Beachs norra del ligger Sirinath nationalpark som skyddar ett stort promenerbart område mangroveskog. Alldeles intill åker jag långbåt tillsammans med ciceronen Yahya för att se de små, vilda aporna klättra över klipporna på vägen till nästa strand.

Långbåten lägger till vid resorten Dewas strandparasoller och vi vadar i land mot den lokala strandserveringens öppna små bambukojor. Där har vi en kilometer vit sand på båda sidor om oss. Den vackraste tidpunkten att vandra in på Dewa är i skymningen just efter solnedgången på stranden, då lampor tänds under rasslande höga bambuspiror och solfjäderspalmer som står som överdimensionerade påfågelsstjärtar längs gångarna.

När man följer strandvägen mot de enkla serveringarna och minisnabbköpet några 100 meter söderut, behöver man bara en liten Changöl for the road i baren som är en buss som förankrats stadigt i jorden vid vägkanten. Mest inbjudande bland opretentiösa kvällsnöjen är den lilla fiskrestaurang som skyltar med sina levande krabbor och musslor i baljor och hinkar, mitt i den klunga av serveringar som ligger ett litet stycke från Indigo Pearl, ännu en av Nai Yang Beachs riktigt roliga resortupplevelser.
Ett stycke söderut i Pansea Bay har de som söker ett något mera isolerat läge hittat Surin, resorten som tidigare hette Chedi.

En av snickarna som byggde resorten har öppnat en solhatts- och pareoaffär och en tältservering längst i söder på stranden. I övrigt delas den bara med 1980- och 1990-talens oöverträffade resorthit Amanpuri, som har fått fler utmärkelser än vad de flesta orkar räkna upp. Efter en kilometerlång tur inåt land, till höger från Surinvägen, kan man längs gatan botanisera bland serveringar och affärer med lite lägre svansföring. Vi sträcker utflykten till Phuket Town och köper mangosteen och jättelik, smörig, mogen och blekgul mango för en femtedel av det svenska priset.

Efter knappt 20 minuters resa från flygplatsen kan ömfotade badgäster välja att titta på, eller balansera barfota över, den vackra stenstranden som Trisara mutat in bara för dem. Decimeterhöga, mjukt avslipade stenar, som är resterna av det gamla revet, göms under havsytan tills lågvattnet blottar dem. Många häckar likväl vid den långa, stensatta poolen som sträcker sig längs raden av palmer parallellt med sandstranden nedanför. Eller så låter de Trisaras egna thailändske Tor rekommendera något att äta eller dricka på terrasserveringen intill. Han kommer vanligtvis ihåg vad man tyckte om senast. Resortens privatdjungel vuxit så det knakar sedan millennieskiftet.
Kökschefen Kla har sin mamma som matlagningsidol och bär med sig hennes skatt av curryrätter i alla färgnyanser. Han hanterar lugnt woken över spisens svetslågeliknande flammor, för att jag ska få fritera Phuketscampi inlindad i tunna risnudlar. Han åker också på utbildningsresor till ett franskt tvåstjärnigt kök, så thairätterna kompletteras med blodiga biffar, inbakad fisk med senapsstinn majonnäs och en uppsjö av sötsaker exekverade à la française.

Paresa – 50 meter över havet. Det är så mörkt när vi anländer att inte ens spökena skulle våga sig ut. Här råder också definitionen på stillhet, ända fram till incheckningsceremonin. Då bärs en tung gonggong in och man förväntas fördriva alla onda andar som vågat sig hit i mörkret, med välriktade slag med den lindade klubban. Inga välkomstdrinkar med limeblad, inget godis – bara gonggongen.
När man tittar ut genom fönstret på morgonen ser man tre blå nyanser. Himmelsblått högst upp, sedan grönblå vågor, och längst ner så där intensivt poolblått. För det är pool som gäller här, egen eller gemensam. Namnet på platsen, Kamala Cliffs, skvallrar om det. Man befinner sig ett stycke över Andamansjöns yta. Det är bara fyra kilometer söderut till den totala motsatsen till Paresa, det berusade Patong med högt och lågt utstrött längs dess långa strand.

Vilstolar stora nog för Hulken, och en lika stor Hulkflicka, bildar sex öar vid poolen. På den italienska restaurangen serveras tigerräkor, rostad pumpa med söt chili och mozzarella. Några ovanliga rätter att inte missa på thairestaurangen högst upp är tunt skivad abalonesnäcka med lime och chili, och het surmangosallad med grillade scampistjärtar.

FLER RESTIPS PÅ RES.SE

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset