På Sturehof – som ligger på Stureplan – äter Metros krogrecensent sniglar, löjrom, en osttallrik och en baileysparfait – den sistnämnda var som ”en hattlåda från Hermès”.  
På Sturehof – som ligger på Stureplan – äter Metros krogrecensent sniglar, löjrom, en osttallrik och en baileysparfait – den sistnämnda var som ”en hattlåda från Hermès”.  

Inredningen på Sturehof är strikt och elegant. 

Sturehof
Betyg: ••••


Skaldjurskrog. En fantastisk sak med det här jobbet är att jag lagt om mina matvanor. Tidigare på bättre krogar beställde jag oftast en stadig köttbit enligt drängprincipen: ska jag punga ut så här mycket ska jag i alla fall bli mätt. 

Nu är jag på väg att bli en hors d’œuvre-hipster. Det innebär att min blick sällan lämnar det underbara segmentet av mellan- och förrätter. Ni förstår att jag trivs på skaldjurskrogen Sturehof – alla hors d'œuvre-hipsters häckningsplats. Här lär vi oss att bända upp humrar, vicka i oss ostron, pilla sniglar, runda väldiga skaldjursplatåer.

Hela Sturehof är en passagerit för klassresenärer, ett slags sluss där drängar förädlas till finsmakare under överseende av stränga kypare i vita rockar med gyllene epåletter. 

Att vissa uppkomlingar stupar är en del av affärsidén. Det får andra gäster att känna sig värdigare. Våra bordsgrannar i lördags kväll ... jag tror de 40-åriga snubbarna plockade en enda räka av sin väldiga isbädd, sluddrade om att man borde kunna få dem skalade av personalen för 200 spänn.

Ju mer desperata de blev desto säkrare lyckades jag greppa mina gratinerade sniglar (95:-) med den hala tången.

Sturehof har en hemlig socialdarwinistisk funktion på Stureplan. Mycket riktigt ombads våra grannar snart att lämna sitt bord.

Jag och en bekant från Hammarby Sjöstad firade segern med glittrande kalixlöjrom (250:-). Jag var så glad att jag sen ropade in fem assietter med Västerbottenosttillbehör (165:-): sillen, porterbiffen, skagenröran och den gravade laxen var utmärkta, men Västerbottenpajen kall och stel som en av de där tanterna i Annika Falkengren-frisyr som alltid häckar vid något av småborden.

Efter mellanrätter – jag nämnde hur snitsigt jag hanterade mina sniglar? – Hammarby Sjöstadsmannen tuggade på marint manér i sig en böcklingmacka (155) – så hoppade jag vant över deras marängsviss för en baileysparfait med kaffemuscovadosirap (115).

En lagom dallrig liten darling, vacker som en patinerad hattlåda från Hermès.

Fantastisk kväll.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset