Andrastäder sägs ofta hamna i underläge. Se bara på Göteborg och Bergen, som ständigt tycks stå i skuggan av sina mer självsäkra och snobbiga storasyskon. Men lika ofta föds och frodas en behagligt avslappnad inställning och livsstil, mindre trendängslig och med tid över för att låta både kulturella och kommersiella strömningar få sjunka in och hitta hem. Porto är just en sådan stad. Även om solen kan tyckas lysa ständigt starkare och turisttrycket verkar betydligt tätare i Lissabon, lever man sitt eget liv häruppe i norra Portugal bortom braskande rubriker.
Precis som i Lissabon får spårvagnen fortfarande ta mycket plats i stadsbilden.
Vi börjar vid vattenvägarna och hyr en cykel med sikte mot Atlantens svala sälta. Allt fler cykelbanor byggs och det är möjligt att hoja hyfsat säkert från citykvarteren. Själva tar vi avstamp i stadsdelen Ribeira nära den pampiga Luis I-bron vid Dourofloden och fortsätter mot den nyanlagda stadsparken Parque da Cidade. Nedanför välkomnar det öppna vattnet med lagom vilda vågor och i fashionabla kustkvarteret Foz gör vi som lokalbefolkningen, sitter med havet i blicken och frossar söta bakelser på kaféet Gavi och strosar sedan förbi butikerna längs Rua Senhora da Luz.
► LÄS MER: Andalusiskt äventyr på hästryggen
Det är också här som Atlanten möter utloppet till den mytomspunna Douro, floden som fungerar likt en läcker kartläsare ända in till kajerna i Ribeira. Tillbaka i stan lunchar vi just ovanför hamnen på sympatiska lilla Fish Fixe. Ägaren, en före detta ekonomijournalist, påtalar att det, trots läget, har funnits ont om topp-presterande små fiskkrogar i Ribeira. Men turistfällorna blir nu allt färre när en ny generation krögare satsar hårdare på kvalitet än kvantitet.
Ackompanjerade av krogens vita Cabeca do Pote, en smakupplevese av Dourodalens drygt 300 druvsorter, tycks Portos affärslunchande klientel trivas fint tillsammans med några utländska par och lokala lunchnjutare. Många beställer in smårätter, som en mustig sopa de peixe och krogens specialitet torsk; antingen som en salada de bacalhau eller friterade bolinhos de bacalhau.
Snart börjar värmen, cykelturen och det aromatiskt runda portvinet att skapa en skön dåsighet. Eftermiddagen tillbringas sålunda under några sömntutiga stunder med att lugnt flyta fram längs floden. En tur på Douro är för övrigt ett utmärkt sätt att lära känna Porto, som är både historiskt präglad men fortfarande så beroende av sin sjöfart.
På södra sidan väntar Vila Nova de Gaia med sitt vackra pärlband av vintageproducenter. Här trängs de berömda logotyperna Cockburn, Taylor, Graham’s, Churchill’s, Sandemans – många har givande rundvisningar och även kombinerade butiker och barer.
På den norra sidan hittar vi sedan vad som måste vara en av världens vackraste bokhandlare, Livraria Lello från 1906. Numera är det köbildning utanför de höga ytterdörrarna – och det är en gåta hur ägarna har råd att driva en butik där alla tittar men få handlar. Skyll på den brittiska författaren J.K. Rowling som var en kämpande engelsklärare i Porto i tio år, men emellanåt sjönk ner i fåtöljen i övervåningens undersköna art deco-miljö för att författa de första kapitlen till ”Harry Potter”. Den väldiga, svängda fartygstrappan mitt i lokalen är för övrigt som hämtad från Hogwarts trollkonstskola.
I Portos stadskärna trängs modebutiker med det anrika kaféet Majestic på bästa shoppingstråket Rua de Santa Catarina. Vik av mot smågatornas gamla butiker, som kakelklädda delikatessbutiken A Perola do Bolhão, som haft samma interiör sedan öppningen 1917. Mercado do Bolhão är ett annat måste, Portos neoklassiska saluhall. Här skräddarsyr man sin sandwich eller beställer stans egen gatumat, mackan francesinha – en sorts croque monsieur laddad med stark tomatsås. Ta med dig maten och återvänd till Bombardakvarteren för en grönskande picknick i trädgården Crystal Palace.
Blåvitmålade kakelplattor, så kallade azulejos, är ett av av Portos mest minnesvärda kännetecken.
För en djupare förståelse av landet och landskapet räcker det sedan att gå mot torget Almeida Garrett och tjuvkika uppåt väggarna. Den värdigt åldrade, sekelgamla tågstationen São Bento är fylld med det mest fantastiska portugisiska väggkakel, azulejos. 20 000 kakelplattor i mestadels blått och vitt som skapar bilder i fullformat. Alla berättar de om viktiga händelser i Portugals och Portos historia, så vemodigt vackert att man bara gapar.
► LÄS MER: Guldkornen på svenskarnas favoritresmål – Las Palmas
Ett annat minnesvärt men mer modernt monument är Casa da Musica, skapat av den hajpade holländske arkitekten Rem Koolhaas som inte bara ritat en dröm för älskare av utmärkt akustik eller av arkitektens mäktiga materialval i betong, aluminium och glas. Även stans skejtare älskar att trixa på de organiskt formade kreationerna utanför Casa da Musica. Invigt 2005 i den moderna stadsdelen Boavista är Casa di Musica hem för stans symfoniorkester och en populär gästspelsscen, men det är lika mycket ett prestigeladdat land- och varumärke. Städer i hela Europa letar numera ständigt efter motiv för sin marknadsföring – och Porto har massor av både personlighet och puls som borde locka hit horder av besökare.
Text: Lars Collin
