Veronika Larsson förbryllar många, men inte professorn i socialpsykologi Matthew Hornsey. Han känner igen hennes tillvägagångssätt från andra fall.

University of Queensland

Professor Matthew Hornsey

Personen bakom Veronika har lagt ner sex år och hundratals arbetstimmar på att omsorgsfullt skapa och vidmakthålla en personlighet och livsberättelse på nätet. Ett exempel på uthålligheten är att hon i mitten av juni citerade sin “uncle Olaf” i Guardians kommentarsfält, ett citat som hon återgav nästan bokstavligen i slutet av september.

Professorn i socialpsykologi Matthew Hornsey på University of Queensland har föreläst om nätbluffmakare, och han säger att det inte är ovanligt med falska identiteter på nätet. Det som skiljer Veronika från mängden är just den detaljrikedomen.

– Det är verkligen ett egendomligt fall. Hon har lagt ner så mycket arbete på det här, och håller sig på ett högst professionellt sätt till en och samma karaktär. På det sätt är det väldigt likt fallet Megan, som tas upp i dokumentären ”Catfish”, noterar han.

I Catfish möter en ung fotograf via nätet en familj, vars yngste dotter är en begåvad konstnär som börjar skicka honom bilder på hennes konst. Via Facebook blir fotografen vän med flera i familjen och dess närstående, och utvecklar till och med en kärleksrelation med den äldre dottern. Det hela faller samman när fotografen reser för att besöka henne, och det visar sig vara en medelålders kvinna som fejkat allihopa. 

– I likhet med Veronika är Megan minutiös i sitt kapande av andra människors livsberättelser och skapar därmed ett helt nätverk av vänner och familj omkring sig. I likhet med Veronika dras Megan mot konstnärer på nätet. Och i likhet med Veronika var Megans första misstag att skicka en MP3-fil som senare visade sig vara fejk, säger Hornsey.

Delvis på grund av detta gissar han att personen bakom Veronika, i likhet med kvinnan bakom Megan, är en intelligent medelålders person som genom sitt nätliv får prova på ett liv som hon kanske av en slump själv gick miste om.

– Hon eller han verkar väldigt smart, men också som en kronisk drömmare. Hon verkar vara särskilt intresserad av simulerade liv, ett popkulturellt tema som kanaliserar till exempel Matrix-filmernas budskap om att våra liv kanske inte är verkliga. Kanske var Veronika initialt ett popkulturellt experiment som växte till ett beroende i och med tillfredsställelsen i att få uppmärksamhet.

En faktor i Veronikas livsberättelse som många reagerar på är att hon inte försökt tillskansa sig pengar genom sitt fejkande. Men enligt Hornsey är det inte ovanligt.

– Att hon inte vunnit något ekonomiskt på bluffen är ganska typiskt. Det händer att bluffmakare riktar in sig på att göra det, men oftast är vinningen de är ute efter rent psykologisk snarare än materiell.

Mycket mer än så har Hornsey svårt att säga om Veronika, eftersom allt är spekulationer. Han tycker dock det är intressant med de stegrande riskerna Veronika är villig att ta, som om en del av henne aktivt försöker att bli påkommen.

Dessutom berörs han av hennes vilja att berätta en viktig historia om kvinnors missförhållanden, med hänvisning till sexismvittnesmålet som fick in henne i The Guardian från början. 

– Genom sin falska persona lyckades Veronika berätta en verklighetstrogen och stark historia om hur kvinnor behandlas i spelvärlden. Det är något hon delar med andra bluffmakare jag stött på, falska krigsveteraner som jobbar stenhårt för riktiga veteraners rättigheter och folk som låtsas tillhöra minoriteter och därmed blir en viktig talesperson för dem. Deras ”verk” är viktigt, även om det bottnar i något påhittat.

LÄS MER:  Vem är Veronika?

The article in english: Who is Veronika?

LÄS MER:  Therese mötte tvåbarnsmamman Tilda - som var påhittad

SE BILDSPEL: Veronikas resa genom nätet

Har du också stött på Veronika? 
Hör av dig till Metro och berättaMejla [email protected] 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset