Restaurangen.
Restaurangen.

WKD:s krogskribent besöker Räkan där maten tuffar fram i en fjärrstyrd trålare i mitten av rummet. Skaldjursfesten är också mer festlig än god, tycker Almqvist.

Räkbåtarna.

Så här kan en portion se ut.

Först räcker servitrisen över en fjärrkontroll till min bror Peter och förklarar att han kan köra fram sin räklåda i en liten trålare genom bassängen intill vårt bord. Sedan ställer hon fram min förrätt: en SOS-tallrik. När jag frågar vad det är för sillinläggningar springer hon in i köket för att fråga innan hon återvänder och förklarar att det är en senapssill, en löksill ”och något som visst kallas för matjesill”.
Det är tydligt att restaurang Räkan är mer inriktad på spektakel än på vad som faktiskt ligger på tallriken. Lokalen är så överbelamrad av marina prylar i putsad mässing och koppar att den påminner om en lumpbod i skärgården. Länspumpar och inoljade trossar trängs med barometrar, dykarhjälmar och hummertinor.

Mest iögonfallande är dock poolen i mitten av matsalen där de gäster som beställt räkor manövrerar sina fjärrstyrda trålare över simmande ciklider, stingrockor och ålar.
Peters trålare får upp oväntat bra fart innan han upptäcker att backen inte fungerar och dundrar in i kajen så att räkorna nästan faller överbord.

Klientelet är sannolikt också mer på jakt efter en festlig inramning än gastronomiskt finlir. Mellanchefer med internationella gäster samsas med födelsedagsfirande barnfamiljer, vilsna turister och någon enstaka mustaschprydd ironiker. Enligt de signerade små trälappar som täcker väggarna har flera avdankade eller döda kändisar som Mel Gibson, Freddie Mercury och Kalle Anka-tecknaren Don Rosa också kört räktrålare här.

Peters Smögenräkor är goda, även om den tillhörande majonnäsen mer påminner om smör. Sillarna på min SOS-tallrik (139 kronor) är en aning slafsiga och serveras inte med knäckebröd, trots att det står så i menyn.

När Peters huvudrätt, stora skaldjursfesten, kommer in växer dock hoppet om att den här kvällen ska kunna lämna mer bestående intryck: Det höga fatet dignar av blänkande musslor, kraftiga krabbklor, laxrosa havskräftor och en halv hummer. Min huvudrätt, en köttig laxfilé med sherrysås och dillsauterad potatis (245 kronor), ser mer ordinär ut, men är skapligt tillagad.

Peters skaldjursfest visar sig dock se smakligare ut än den är. Hummern är fast och fin, men kräftorna är något torra, rhode island-såsen är plastig och aiolin för frän.

Även om maten lämnar oss besvikna och otillfredsställda är konceptet att fokusera mer på effektfull kvantitet än på smak och kvalitet kanske inte helt igenom fel. På andra sidan poolen sitter en glad fransman med magväska och fotograferar sin gap-skrattande dotter som manövrerar en räktrålare över vattnet. Efter att hon lagt till båten invid bordet ger de varandra en high five och hugger in.

När de så småningom ska sammanfatta Sverigesemestern kommer de sannolikt ha glömt den oinspirerade fisken, men de lär minnas hur hon lyckades docka en räkfylld, radiostyrd trålare på en krog som såg ut som ett marint museum. Det såg ut att vara en fin stund.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset