Insändarskribenten vänder sig mot att folk utnyttjar luftrummet till att blåsa ut hälsovådlig rök.
Insändarskribenten vänder sig mot att folk utnyttjar luftrummet till att blåsa ut hälsovådlig rök.

De finns överallt. Vid pendeltågsperrongen, utanför mataffären och vid alla ingångar. I buss­kurar, på vägen till jobbet och på väg hem från dagis. Hur man än gör verkar det omöjligt att komma undan.

Detta är en insändare. Det är personen som skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Naivt tror jag alltid att jag ska lyckas gå förbi opåverkad. ”Kanske klarar jag mig den här gången.” Jag tar ett djupt andetag. Håller det inne. Ökar takten på mina steg för att kunna gå om personen.

Efter en stund känns det som om lungorna ska sprängas.

Jag ger upp, släpper ut luften och försöker att snabbt få in lite ny. Men det som kommer in i min mun är inte enbart luft. Det är rök. Cigarettrök. I panik för­söker jag hålla andan igen, men nu är luften i mina lungor full av en äcklig, gråaktig, sjuklig doft som jag inte vill ha där.

Jag släpper ut den och får en ny puff rakt i ansiktet. Min son med. Varken han eller jag har valt detta.

Det är färre och färre som gör det. Ändå är vi alla ett kollektiv av passiva rökare. Jag skulle önska att ni som gör det av egen fri vilja åtminstone kunde låta bli att röka medan ni går mellan platser.

Hamnar jag bakom er och vi ska åt samma håll kan jag inte undvika att ­andas in de farliga ämnen som ni väljer att suga i er, och sedan släppa ut på oss andra. Om ni i stället stod stilla på en för rökning avsedd plats vore det mycket enklare för oss andra att undvika. Dina medmänniskors hälsa borde gå före den enskilde (rökande) ­individens bekvämlighet.

S

 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset