Joseph Gordon-Levitt och Seth Rogen spelar bästa vännerna Adam och Kyle i ”cancerkomedin” ”50/50”.
Joseph Gordon-Levitt och Seth Rogen spelar bästa vännerna Adam och Kyle i ”cancerkomedin” ”50/50”.

Jonathan Levines ”50/50” är något så udda som en komedi – om en ung man som får cancer. Filmen lyckas undvika Hollywoodsnyftarens fallgropar men framstår ändå som tam i slutändan, skriver Elin Larsson.

Om ordet ”cancerkomedi” provocerar dig så bör du eventuellt undvika ”50/50”, men gör det i vetskap om att du kommer att missa en rätt rar film.

”50/50” är nu inte den första berättelse som hanterar sjukdomsångest med humor. Men Jonathan Levines sätt att angripa ämnet påminner om hur regissören för ett par år sedan lade ett trevnadens skimmer över den annars typiska doperullen ”The wackness”.

Låt mig förklara: ”50/50” är inte ”The wackness”, men Levine tar sig an ämnet cancer på samma sätt som han tog sig an ”The wackness” drogromantik: med öppna armar. Han ryggar inte tillbaka från småtråkiga vardagsdetaljer, visar obekymrat upp sina rollfigurers bästa och sämsta egenheter och har förmågan att skapa en stark närvarokänsla i sina filmer – allt detta skapar en myspysighet som känns, tja, rätt sympatisk.

Berättelsen om medelmåttan Adam (Joseph Gordon-Levitt), som får veta att han vid 27 års ålder drabbats av en allvarlig form av cancer, undviker skickligt Hollywoodsnyftarens fallgropar. Det tackar jag för. I sammanhanget taskiga sjukdomar är det förstås helt onödigt att ta till de stora gesterna. Att ”50/50”, som ändå är en snyftare trots allt, lämnar klichéerna därhän gör den till en lite annorlunda film.
Det medför inte per automatik ett högre betyg.

För även om jag liksom bara av farten vill omfamna ”50/50” förutsättningslöst, så framstår den i slutänden som ganska lös i kanterna. Lite tam.

Skådespeleriet är genomgående fint, med enstaka förbehåll. Amerikanska kritiker har svamlat om hur Seth Rogen här tar steget från det Judd Apatow-träsk han trampat ner sig i och gör sin första övertygande seriösa roll.

Det är bara delvis sant – Rogen har en handfull fina ögonblick som Adams bästis, men lika ofta återanvänder han dammiga hö-hö-skämt om sex, kroppsbehåring och gräs. Knappast banbrytande. Angelica Hustons nojiga hönsmamma är dubbelt så underhållande.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset