Recension: Snabba cash – livet deluxe
Recension: Snabba cash – livet deluxe

Dags för refrängen i Snabba cash-trilogin, efter Jens Lapidus böcker. Den avslutande filmen börjar i Los Angeles där J W (Joel Kinnaman) letar efter sin försvunna syster. Han dyker upp igen, men syns mindre än i de tidigare filmerna, troligen på grund av Kinnamans utlandskarriär. Finalfilmen kretsar snarare kring chilenaren Jorge (Matias Varela) och den serbiske gangsterbossen Radovan (Dejan Cukic).

Jorge återförenas med Nadja (Madeleine Martin) och planerar, likt mången filmskurk före honom, en allra, allra sista jättestöt – sen ska det bli fridfullt lyxliv på en fjärran strand. Radovan, å sin sida, utmanas både av yttre fiender och sina egna, och ansätts också av dottern Natalie (Malin Buska) som vill fjärma sig från faderns maffiatillvaro. Här finns också en ny ung snutinfiltratör (Martin Wallström) som fått Radovans fulla förtroende och ombeds hålla ett öga på Natalie.

Efter Daniel Espinosa och Babak Najafi har stafettpinnen på den sista sträckan hamnat hos Jens Jonsson (”Ping-pongkingen”). Han berättar den rätt yviga historien med hjälp av åtskilliga flashbacks. Det funkar okej men ger bitvis filmen ett lite fyrkantigt redovisande drag.

Bäst lyckas Jonsson med att skapa laddning i vissa nyckelscener. Som ett värdetransportrån vars nervdaller slår något slags svenskt rekord i genren. Det tekniska hantverket är ytterst kompetent – även om en och annan ljudeffekt tangerar det absurda.

Där filmen inte riktigt lyfter är i själva dramat. Det är såklart orättvist att jämföra med Gudfadern-filmerna – även om Natalie är närmast kalkerad efter Michael Corleone – men även med mer rimliga krav blir filmens figurer lite för grunda och klichéartat tecknade för att på allvar bli kvar i skallen. Istället får vi en dos hyfsad spänning för stunden. Det är inte det sämsta.

 
Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset