Det är med språket vi kan sätta gränser, skapa samhällsnormen och påverka de grundläggande livsvärderingarna, skriver rektorn Hanna Adolfi.
Det är med språket vi kan sätta gränser, skapa samhällsnormen och påverka de grundläggande livsvärderingarna, skriver rektorn Hanna Adolfi.

"Hora" är något man kallar sin klasskompis. "Jag ska knulla din mammas håriga fitta" något man säger när man vill retas lite, skriver rektorn Hanna Adolfi efter att hon insett att några av de misstänkta i ett grovt våldtäktsfall är hennes gamla elever.

Detta är en debatt. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

När jag först läste om ett grovt våldtäktsfall i tidningen och såg de åtalades ålder, insåg jag att sannolikheten var stor att jag visste vilka de åtalade var. Mina efterforskningar bekräftade mina farhågor. Några av de misstänkta är gamla elever till mig. Jag har diskuterat med dem tidigare, jag har anmält dem och jag har framför allt försökt att påverka dem.

Jag har funderat mycket på vad som felat. Vad som gjort att dessa män, enligt åtalet, tagit sig rätten att utöva denna grova kränkning? Hade jag kunnat göra något annorlunda när jag arbetade med dem?

I mina funderingar har jag gång på gång återkommit till gränssättning, samhällsnorm och livsvärderingar. Sexuella kränkningar är i dag en del av många människors vardag. Film, sociala medier, musik, litteratur och språkbruk påverkar oss alla i vår syn på samhället, på våld, sex, makt och på det sociala samspelet. ”Hora” och ”horunge” är något man kallar sin bästa kompis. ”Jag ska knulla din mammas håriga fitta” något man säger när man vill retas lite. ”Mammaknullare”, ”jag ska knulla dig sönder”, ”jag ska våldta dig”, ”jag ska knulla den här jävla boken”, listan av smädelser kan göras lång…

LÄS MER: Debatt: Gynekologisk cellprovtagning ska inte vara en plånboksfråga

Detta språkbruk hör jag nästan dagligen användas av unga människor från alla samhällsklasser, kön, länder och familjekonstellationer. Jag hör barn säga ord som de inte förstår, förrän det ordagrant förklaras för dem, och då blir de ofta mycket besvärade. För barn vill inte ”knulla någons mamma” eller ”knulla med en jävla bok”. Barn vill få en reaktion från oss vuxna.

Det är här jag tror att vi kan göra något. För jag tror att det börjar med språket. Det är med språket vi kan sätta gränser, skapa samhällsnormen och påverka de grundläggande livsvärderingarna. Men för att göra det måste vi agera. Vi vuxna måste säga något. Men ofta väljer vi att vara tysta.

Det finns vuxna som befinner sig i dessa barns närhet som vänder bort huvudet, som låtsas att inte höra, som inte orkar ta striden. Barnen får oemotsagda fortsätta. Barnen får oemotsagda sakta, sakta flytta samhällsnormen, flytta synen på andra människor, flytta gränsen för rätten att kränka, rätten att förnedra. Men det måste inte vara så. Vi kan alla tillsammans göra något. Vi kan välja att sluta vara tysta. Vi kan välja att se. Vi kan välja att höra och vi kan välja att orka ta striden. Vi kan välja att agera.

Så det jag önskar är att vi nu alla tillsammans orkar säga till, orkar bråka och orkar strida för det samhälle som vi vill leva i. Ett samhälle där vi står upp för våra medmänniskor och står upp mot de som tar sig rätten att kränka sin omgivning.  För vi är fler än dem.  Och vi orkar, bara vi gör det tillsammans.

Hanna Adolfi

Om debattören

• Namn: Hanna Adolfi.
• Ålder: 40 år.
• Yrke: Biträdande rektor.
• Ort: Stockholm.

LÄS MER: Debatt: Avskaffa det obligatoriska luciatåget

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset