"Är tanken att jag ska svara att jag inte är en åsna? Någon önskar att jag ska hoppa från tian i en tom bassäng, förväxla champinjoner med vit flugsvamp", skriver Roland Poirer Martinsson.
"Är tanken att jag ska svara att jag inte är en åsna? Någon önskar att jag ska hoppa från tian i en tom bassäng, förväxla champinjoner med vit flugsvamp", skriver Roland Poirer Martinsson.

Hör vi dem som verkligen hotas och hatas om tusen andra ropar på vargen varenda dag?, skriver Roland Poirer Martinsson.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Hot och hat är på modet. Man kan knappt träffa en familjeredaktör från Ångersjös Allehanda utan att få örat fullt av vad denne tvingas utstå. Men har fenomenen ökat eller har ordens innebörd devalverats? Själv har jag fått ett ynka mordhot. That’s it. Vad gör jag fel? Varför hatas och hotas inte jag?

Sant, jag har fått alla de där mejlen och kommentarerna som säger att jag är en åsna och annat, men vad betyder det? Är tanken att jag ska svara att jag inte är en åsna? Någon önskar att jag ska hoppa från tian i en tom bassäng, förväxla champinjoner med vit flugsvamp, men jag säger värre saker till mina bästa vänner.

När många kallar skolgårdskäbbel mellan vuxna människor inför öppen ridå på sociala medier för hot och hat – tar vi då dem på allvar som verkligen hotas?

Drabbas kvinnor hårdare? Det kan jag inte svara på, men jag har frågat kvinnor som syns och ännu inte träffat någon som fått den där bilden på en blodfylld delmängd av mannens anatomi. Ändå får jag känslan av att det händer hela tiden. Det är något som inte stämmer.

Kan det handla om status? Att utsättas för hat och hot på grund av sin offentliga gärning, då är man betydelsefull, alltså tolkar man in väldigt mycket i väldigt lite och talar mycket om det lilla.

Om ordens värde devalveras kan det leda till problem. Jag vet att det finns ett litet antal framstående skribenter som tvingas vidta mått och steg på grund av allvarliga hot. När många kallar skolgårdskäbbel mellan vuxna människor inför öppen ridå på sociala medier för hot och hat – tar vi då dem på allvar som verkligen hotas? Hör vi dem om tusen andra ropar på vargen varenda dag?

LÄS MER: Kolumn: Roland Poirier Martinsson: Sätt föräldrarna i arbetsläger

Ett annat problem är hur bruset om babblet verkar skapa acceptans för ett tonläge som egentligen inte drabbar enskilda människor, men är förödande för det demokratiska samtalet. Om en riksdagsledamot kallar en meningsmotståndare ”pucko” och ”apa”, nå, det skrämmer ju inte livet ur någon, men det betyder att en smitta har spridits.

De löjliga förolämpningarna, vore det inte bäst om vi låtsades som om de inte fanns? Den besynnerliga impulsen att slänga ur sig invektiv måste väl åtminstone delvis bero på en jakt efter reaktioner?

Låt dem dö svältdöden. Då skulle det som är på allvar synas så mycket tydligare och kosta avsändaren mycket mer. Det är en revolutionär tanke: att göra det socialt oacceptabelt att uppföra sig som ett svin.

Roland Poirier Martinsson

Plus: Här är en ambivalent hyllning till Gudrun Schyman efter fyrtio år i politiken.

Minus: Jair Bolsonaro president i Brasilien. Ytterligare ett land har fallit.

”Jag har känslan av att det var bättre förr” – möt Roland Poirier Martinsson

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om hot näthat