Politik för att minska växthusgasutsläpp ger växande möjligheter att bredda och fördjupa statens makt, skriver Poirier Martinsson.
Politik för att minska växthusgasutsläpp ger växande möjligheter att bredda och fördjupa statens makt, skriver Poirier Martinsson.

Politik för att minska växthusgasutsläpp ger växande möjligheter att bredda och fördjupa statens makt. Vänstern tycker om det. Högern tycker inte om det, skriver Roland Poirier Martinsson.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Sommaren har varit varm och skön med katastrofala följder. För klimatologer har den varit lika irrelevant som om vi haft rekordkyla, men den har satt djupt avtryck i samtalet kring klimatförändringar.
Alex Schulman noterade (Expressen 11/8) att klimatet delar människor längs en politisk höger-vänsterskala. Det stämmer och man kan verkligen undra varför det är på det viset. Klimatet gäller ju naturvetenskapliga fakta, hur kan då politisk hemvist vara relevant?

I ”Chockdoktrinen” (2007) påstår Naomi Klein att politiker använder kriser för att driva igenom svårsmälta förslag som inte har med den aktuella krisen att göra. Hon är för konspirationsteoretisk för min smak, men jag tror att hon på det hela taget har rätt. Ingen politiker vill slarva bort en rejäl kris. Kanske är det ibland till och med ett samhälles skyldighet att möta en kris inte enbart genom att avvärja den, utan också riva upp den gamla ordningen.
Det tror jag är skälet till varför klimatfrågan blivit en politisk vattendelare. Global uppvärmning innebär möjligheter till höjda skatter, mer makt åt staten, överstatliga traktat – längst bort vid horisonten skymtar den ultimata vänsterdrömmen: en global regering.

Men om femton år är det ok att ta bilen till sjukhuset, men inte till en fotbollsmatch. Då blir det sex månader i finkan

När en maktinstitution skapats vill den hitta nya saker att bestämma över. Lagstiftat bilbränsle? Rimligt. Antal körda mil per vecka? Nja. Syfte med bilfärden? Absolut inte! Men om femton år är det okej att ta bilen till sjukhuset, men inte till en fotbollsmatch. Då blir det sex månader i finkan. Hotet är inte omedelbart, läs det som science fiction, men vid allvarliga kriser testas demokratier, ungefär som vid undantagstillstånd. Och självklart finns det politiker som redan vill införa klimathotsundantagstillstånd.

LÄS MER: Kajsa Ekis Ekman: Nuet är bara en föraning om klimatkatastrofen

Poängen är alltså att maktinstitutioner antingen växer eller förtvinar. Politik för att minska växthusgasutsläpp ger växande möjligheter att bredda och fördjupa statens makt. Vänstern tycker om det. Högern tycker inte om det.
Att forskning om global uppvärmning delar politiker till vänster och höger är till synes absurt, men beror helt enkelt på man blandar ihop politiska åtgärder med själva problemet. Tänk efter och ni kommer att se samma sak på en mängd olika områden.

Roland Poirier Martinsson

Plus. En varm och skön sommar.
Minus. Skogsbränder, nödslakt, fiskdöd.

”Jag har känslan av att det var bättre förr” – möt Roland Poirier Martinsson

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset