Utse AKB:s efterträdare efter vederbörligt mygel och smussel. För demokratins skull, skriver Roland Poirier Martinsson.
Utse AKB:s efterträdare efter vederbörligt mygel och smussel. För demokratins skull, skriver Roland Poirier Martinsson.

Om de argaste fick bestämma skulle Jimmie Åkesson avsättas för sin tolerans mot invandring. Hanif Bali kastas ut för sitt mesiga tonläge på Twitter. Stefan Löfven för att han går storfinansen ärenden. Gustav Fridolin för att han tillåter husdjur. Länder måste vara demokratiska, men samma sak gäller inte för partier, skriver Roland Poirier Martinsson.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Moderaterna ska utse Anna Kinberg Batras efterträdare och jag hoppas att valet döljs för medlemmarna, att stämman ställs inför fullbordat faktum med en kandidat som partitopparna redan utsett i hemliga möten.

Två ord förklarar varför:

Donald.

Trump.

I Europa tycks många tolka valet av Trump som symptom på en djupliggande förändring i USA. Inte mycket tyder på att så är fallet, däremot tyder en hel del på motsatsen. Men vi letar tecken. Nynazisternas protester i Charlottesville samlade någonstans mellan trehundra och tusen personer, influgna från hela USA, lika med tio till trettio personer i Sverige, mångfalt färre än motdemonstranterna på Medborgarplatsen, som inte bara ville verkställa utvisningar till Afghanistan (det får man tycka), utan dessutom förnedrade de utvisningshotade med äckliga tillmälen och motbjudande slagord.

LÄS MER: Roland Poirier Martinsson: Svenska politiker är taffliga och tråkiga

Vad som faktiskt förändrats i USA är att det förut till synes öppna sättet att utse presidentkandidater blivit öppet på riktigt.

Primärvalen, där rösträtt nästan alltid kräver att man registrerat sig för ett parti, brukade förut riggas i rökfyllda rum av partitopparna. Inte så längre. Sociala medier och tricket att skylla allt på ‘eliten’ har inte bara lett till faktisk öppenhet. Partiledningarna har avväpnats. Hånflabb har ersatt hederligt gammal fiffel. De mest hängivna gräsrötterna har tagit kommandot. Så då frågar vi oss: Vilka är SD:s mest hängivna anhängare? Miljöpartiets? Vilka är det gamla kommunistpartiets mest hårdföra medlemmar? Tänk sedan att det vore dessa partiextremister som skulle utse sina partiers ledare.

Avgrunden kommer inte att öppnas över en natt. Centerpartiets medlemsval gav landets bästa partiledare, Annie Lööf, efter ett internt val som inkluderade enbart anständiga kandidater. Men gör likadant i tio år och stollar med ytterkantsstöd i varje parti kommer att lyckas med likadana kupper som den Trump utförde mot USA. Han blev republikanernas kandidat med fem procent av den amerikanska valmanskårens röster. När det är dags för huvudvalet följer nästan alla väljare partilinjen oavsett företrädare. Tankeexperiment: Begränsa riksdagsvalet till enbart sossar och moderater och båda partierna skulle få omkring femtio procent även om ett av partierna företräddes av Kalle Anka. Att Trump sedan ställdes mot den sämsta kandidaten i mannaminne garanterade hans knappa seger mot Clinton.

LÄS MER: Roland Poirier Martinsson: Frida Boisen förminskar våldet mot kvinnor

Det skulle såklart bli likadant i Sverige om de argaste fick bestämma. Jimmie Åkesson skulle avsättas för sin tolerans mot invandring. Hanif Bali kastas ut för sitt mesiga tonläge på Twitter. Stefan Löfven för att han går storfinansen ärenden. Gustav Fridolin för att han tillåter husdjur.

Länder måste vara demokratiska, men samma sak gäller inte för partier. Utse AKB:s efterträdare efter vederbörligt mygel och smussel. För demokratins skull.

Plus: Omläsning efter trettio år: Mörkrets hjärta fortfarande fantastisk.
Minus: ”Kvalitetsdeckare.”

Roland Poirier Martinsson

LÄS MER: Roland Poirier Martinsson: Ibland får man lust att beväpna sig

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset