"Då borde det vara läge för ett par JO-anmälningar, sen kan kanske en stackars högutbildad förälder hjälpa sin sjundeklassare åtminstone med vad skolans frågor betyder", skriver Roland Poirier Martinsson.
"Då borde det vara läge för ett par JO-anmälningar, sen kan kanske en stackars högutbildad förälder hjälpa sin sjundeklassare åtminstone med vad skolans frågor betyder", skriver Roland Poirier Martinsson.

Proven visar A hit och C dit, men när betygen kommer ser jag inget samband mellan läxor, prov och slutbetyg. Efter att ha rättat några tusen tentor borde jag väl åtminstone ha en susning, men barnet pekar åter på sin obegripliga matris: "Jag missade det kriteriet", skriver Roland Poirier Martinsson.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Det kan låta som skryt, men håll för näsan och läs. Jag är doktor i teoretisk filosofi och fil. kand. i idéhistoria och litteraturvetenskap. Jag har undervisat på högskolor och universitet i Sverige och USA. Jag har kommenterat samhälls- och kulturfrågor i tidningar, radio och tv i tjugofem år. Jag skriver på min sjunde bok.

Poängen med detta pösande: Jag fattar inte hur läxor, prov och betyg fungerar på högstadiet och gymnasiet.

LÄS MER: 20 lärare och elever: Det är det största problemet i skolan i dag

Tre mig närstående tonåringar befinner sig i smeten. De kommer med läxor eller plugg till prov och ber om hjälp. Vi sätter i gång när de säger stopp och pekar på en matris: ”Här är kriterierna”.

Jag läser matrisen. Läser den igen. Inser att det skulle ta mig en månad att få ett C. Det mig närstående barnet ska lämna in sin text i övermorgon.

Men vi sätter i gång, jag i blindo, och enligt den sokratiska metoden försöker jag locka fram deras svar på mina synpunkter. Ibland blir jag stolt. Tycker att de lyckats riktigt bra. Nästa vecka kommer de hem med ett C. Andra gånger är resultatet ett hafsverk. Betyget blir ett A.

Jag fattar ingenting.

Och sen betygsättningen. Proven visar A hit och C dit, men när betygen kommer ser jag inget samband mellan läxor, prov och slutbetyg. Efter att ha rättat några tusen tentor borde jag väl åtminstone ha en susning, men barnet pekar åter på sin obegripliga matris: ”Jag missade det kriteriet”.

Kriteriet! Att ha kunskapen, duger inte det som kriterium?

LÄS MER: Läraren Pernilla slutade ge läxor – då höjdes resultaten

Också detta med att komma in på gymnasiet. Någon kurs i hemkunskap i sjuan ställer till det eller innebär räddningen, men borde inte matten eller franskan i nian vara viktigare för att lyckas på gymnasiet än att en sjundeklassare kan laga makaronilåda?

Paragraf 11 i språklagen säger att språk i offentlig verksamhet ska vara begripligt. Kanske kan den också tolkas som att det ska finnas ett genomskinligt samband mellan prestation och betyg. Då borde det vara läge för ett par JO-anmälningar, sen kan kanske en stackars högutbildad förälder hjälpa sin sjundeklassare åtminstone med vad skolans frågor betyder. Svaren verkar det ju inte vara så förbannat noga med. Inte så länge man kryssat av kriterierna.

Det är synd om mig. Det är mer synd om lärarna. Det är jättesynd om eleverna.

Plus: IFK Kristianstad vidare i handbollens Champions League.
Minus: Beteendevetare: Att förbjuda keps i klassrummet är som att förbjuda allergispray.

Roland Poirier Martinsson

”Jag har känslan av att det var bättre förr” – möt Roland Poirier Martinsson

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset