I dag är det fria, demokratiska stater med fungerande marknader som gör mest för att mota klimathotet. Kuba, Nordkorea och Kina är inga föredömen, skriver Roland Poirier Martinsson.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Etikprofessorn Torbjörn Tännsjö önskar sig en global demokrati med diktatorisk makt i klimatfrågor. Hans resonemang lyder enligt följande:

Klimathot kan utan motåtgärder leda till mänsklighetens undergång. Nationerna kan inte enas om motåtgärder på grund av själviskhet. En global demokrati löser problemet: en stat, ett intresse. Dock finns inte tid att inrätta en sådan global demokrati, alltså krävs en global despoti ( en styrelseform där all statsmakt är samlad hos en viss person eller grupp, reds. anm.), åtminstone vad gäller åtgärder mot klimathotet. Kanske kan denna sedan demokratiseras på sikt.

De bråken skulle förmodligen ta kål på oss långt innan det värsta scenariot från klimatforskarna.

Det finns två tydliga fel i den argumentationskedjan – bortsett från några uppenbara, som att det vore långt svårare att inrätta en global despoti än att få demokratier att komma överens, eller att en despoti skulle låta sig demokratiseras. De bråken skulle förmodligen ta kål på oss långt innan det värsta scenariot från klimatforskarna.

LÄS MER: Roland Poirier Martinsson: Sätt föräldrarna i arbetsläger

Ehuru, första felet, att ge en sådan global despoti makt att minska växthusgaser och vidta ytterligare åtgärder innebär enorm makt. Besluten skulle gälla närmast varje aspekt av våra vardagsliv. Och till skillnad från Tännsjös drömstat vet vi hur sådana diktaturer faktiskt utvecklas. De vidgar sin makt maximalt och undanröjer dem som gör motstånd – om det så bara gäller en affisch på en lyktstolpe. Jo, om alternativet är att människoarten tillintetgörs vore det värt priset, men det är onekligen ett mycket starkt antagande. Man kan ju faktiskt tänka sig någonting mellan Utopia och utrotning.

Och till skillnad från Tännsjös drömstat vet vi hur sådana diktaturer faktiskt utvecklas. De vidgar sin makt maximalt och undanröjer dem som gör motstånd – om det så bara gäller en affisch på en lyktstolpe.

För det andra, diktaturer har alltid misslyckats med allt utom att under en kort period av historien förtrycka sina medborgare. I dag är det fria, demokratiska stater med fungerande marknader som gör mest för att mota klimathotet. Kuba, Nordkorea och Kina är inga föredömen. Skulle dessa länder verkligen få för sig att minska sina klimatavtryck – som en del propagandapamfletter trumpetat på sistone – då skulle det sannolikt följas av livstidsstraff och tortyr. Vi vet detta, påståendet bygger på en imponerande mängd erfarenhet.

LÄS MER: Roland Poirier Martinsson: Nu kan det bli fred i USA

Det tycks brinna i knutarna, men människor som frivilligt drar åt samma håll förblir den starkaste kraften och fria marknader tvingar redan fram allt miljövänligare produkter.

Dessa humana krafter skulle en despot krossa under stöveln.

Roland Poirier Martinsson

Plus: HBTQ har fått barn. Familjen består nu av HBTQI.

Minus: Textreklam, som att sälja kändisvin på nyhetsplats eller skryta om podden Virtanen & Roland PM:s lyssnarrekord.

”Jag har känslan av att det var bättre förr” – möt Roland Poirier Martinsson

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset