Risken finns att församlingen snart inte uppfyller kravet på tolv ledamöter för en giltig omröstning. Då dör Akademien med logisk obönhörlighet, skriver Roland Poirier Martinsson.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Två vanliga reaktioner på Svenska Akademiens kris har varit att en faktor varit förakt för kvinnor och en annan otidsenliga stadgar. Vad gäller den första vill jag påminna om att också kvinnor kan agera omdömeslöst. Sara Danius har uppvisat värdighet och ansvarstagande, det har hon inte varit ensam om, men andra har misslyckats i det ena eller andra avseendet.

Att Akademiens stadgar kräver revision är den vanliga visan från de som aldrig kan se en tradition utsättas för tryck utan att fnittra som lågstadieelever när läraren drattar på ändan. Låt mig upplysa om att uppdaterade regler också kommer att bli otidsenliga. Därför handlar frågan ytterst om huruvida det bör tillåtas institutioner som inte vajar i vinden. Det generella svaret är att något annat vore fasansfullt.

LÄS MER: Roland Poirier Martinsson: När blev kriterier viktigare än elevers kunskap?

Men bara för att något är gammalt behöver det inte vara bra. Hur är det specifikt med Akademiens 1700-talsstadgar? Det uppenbara problemet är att de som lämnar inte kan ersättas. Risken finns att församlingen snart inte uppfyller kravet på tolv ledamöter för en giltig omröstning. Då dör Akademien med logisk obönhörlighet.

Vad skulle då hända om man utan vidare kunde avgå? De Aderton domineras sällan av jämnmodiga personer. Ledamöter skulle komma och gå, något som på sikt skulle förminska Akademiens auktoritet mer än dagens kris. Det bör krävas mycket särskilda skäl för att en ledamot ska tillåtas avgå. Invalda vet vad de accepterar.

LÄS MER: Roland Poirier Martinsson: Inte ett problem att nästan alla är män eller kvinnor

Jag har respekt för dem som lämnade arbetet i samband med Salman Rushdie-bråket och för dem som lämnat senaste tiden. Att Akademien låtit sig utnyttjas är uppenbart och associationen till fusk med pengar och närmast sanktionerade sexuella övergrepp kräver en åtgärd. Den självklara tycks vara att skära av grenen.

Däremot hoppas jag att avhopparna återvänder och att Akademien återgår till sin dolda och elitistiska verksamhet enligt de stadgar som fungerat i mer än två sekler och skapat en av världens mest ansedda kulturinstitutioner.

Låt inte flyktiga tidschauvinister skrika sig till förändringar. Då kommer morgondagens tidschauvinister kräva sina förändringar – lika övertygade som dagens att de lever i den bästa av världar.
Att man vet vad man har, men inte vad man får, förblir ett mycket bra argument.

Plus: Granskningen av Facebooks tyranni.
Minus: Kuken på Kungsholmen.

Roland Poirier Martinsson

”Jag har känslan av att det var bättre förr” – möt Roland Poirier Martinsson

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset