Bill Clinton och Göran Persson var naturbegåvningar, därför också lysande debattörer. Det är dock nödvändigt att citera Bill Clinton om en debatt mot George W Bush: ”Jag förklarade den tyska sjukförsäkringsmodellen. President Bush replikerade att han inte visste ett dugg om hur de gjorde i Tyskland. Han vann debatten.”, skriver Roland Poirier Martinsson.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Under sommaren håller svenska politiker sina linjetal. Nyligen försökte jag förklara skillnaden mellan amerikanska och svenska talare. Efter många tomma ord slutade det i att amerikaner är mer förberedda i skrift och framförande, därför levererar de bättre ord och låter mer autentiska. Snart inser man att dock att de flesta bara är bättre på att låtsas vara äkta. Svenska politiker är taffliga och tråkiga, men ett fåtal fängslar genom sin trovärdighet.

Jag tror att Stefan Löfven och Annie Lööf just nu är våra bästa talare. Båda – Löfven fortfarande, Lööf under sina första år – har ofta snubblat på orden. De når inga poetiska höjder, men de visar naket upp känslor och åsikter. Lööf är i sina bästa stunder gripande. De är också jordnära (de inte bara framstår som jordnära) och väcker sympatier hos alla utom sina hårdaste belackare. Faktum är att de påminner om George W Bush, en talare som aldrig vann recensenterna, men bollade med Al Gore och John Kerry.

LÄS MER: Roland Poirier Martinsson: Frida Boisen förminskar våldet mot kvinnor

I det här urvalet är Barack Obama enligt min mening en av 2000-talet sämsta talare. Recensenter fällde tårar av rörelse (däribland jag), men han blev USA:s mest polariserande president. Det dröjde inte länge innan han fick kritik för att möta varje kris med ännu ett fantastiskt tal. Ingen övertygades. Talen blev bara något man talade om. Den svensk som för tankarna till Obama är möjligen Ebba Busch Thor. Hon är inte lika briljant, men när man hör henne tänker man mest att hon är duktig.

Bill Clinton och Göran Persson liknade varandra. Medan Obama var beroende av förskrivna tal och inövade gester var Clinton och Persson naturbegåvningar, därför också lysande debattörer. Det är dock nödvändigt att citera Bill Clinton om en debatt mot George W Bush: ”Jag förklarade den tyska sjukförsäkringsmodellen. President Bush replikerade att han inte visste ett dugg om hur de gjorde i Tyskland. Han vann debatten.” Väljarna vill veta vem man är, inte vad man vet. Kunskapsbanken Obama höll nätt och jämnt ställningarna mot medelmåttor som Hillary Clinton, John McCain och Mitt Romney (den senare krossade Obama i en debatt).

LÄS MER: Roland Poirier Martinsson: Självklart är barnmorskorna abortmotståndare

Hillary Clintons mest minnesvärda ögonblick var när hon tappade fattningen, dels efter en primärvalsförlust mot Obama, dels när hon inte orkade framträda efter förlusten mot Trump. I övrigt är hon sövande kompetent och påminner såtillvida om resten av våra svenska partiledare.

Trumps svammel klarar jag inte av att höra och det är väl min enda åsikt om hans talekonst.

+ Att hantverkare är så skickliga och ansvarstagande.

– Att det är nästan omöjligt att få tag på hantverkare i Sverige.

Roland Poirier Martinsson

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset