"Nu präglas samhället av vulgärpopulism och en oförutsägbarhet som skapar ångestframkallande rådvillhet", skriver Roland Poirier Martinsson.
"Nu präglas samhället av vulgärpopulism och en oförutsägbarhet som skapar ångestframkallande rådvillhet", skriver Roland Poirier Martinsson.

Efter några år av en allt mer stabil ekonomi tror sig Roland Poirier Martinsson ana hur en antites kommer utveckla sig.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Den tyske 1800-talsfilosofen Friedrich Hegel trodde att världen styrs av tidsanden. Det var inte en tidsanda som vi förstår det ordet, en samling trender och idéer, utan tiden som tvingande kraft.

Framtiden kunde möjligen förutses på kort sikt. En period följdes av sin motsats som sedan följdes av en sammansmältning av dessa perioder – tes, antites, syntes. Tänk en fotbollsklubb som efter några lysande säsonger satsar allt för att bli ännu bättre. Ekonomin kraschar och klubben rasar ihop. Den börjar om, bygger sakta och klokt, efter några år är man ett stabilt mittenlag och med detta nöjer man sig. Där har vi syntesen.

LÄS MER: Roland Poirier Martinsson: Politiker säger vad som helst för att inte säga något alls

Vad Hegel trodde var då att klubbens (eller samhällets) bergochdalbana var en oundviklig följd av en yttre kraft, inte resultatet av klubbens beslut. Utvecklingen styr oss, inte tvärtom.

I dag tror inte många på detta spöke i maskinen, men ser man den moderna, svenska historien är det onekligen lätt att ana Hegels idé. Ett samhälle där få levde gott på mångas slit drev fram krav på revolution som ledde till ett socialdemokratiskt parti som i samarbete med näringslivet skapade ett jämlikare Sverige. Landet gick in i en fas där ett övermodigt socialdemokratiskt parti ville införa fondsocialism och skapade ett skattetryck som höll på att kväva företag och entreprenörskap. Detta följdes av nyliberalismens avregleringar och krav på skattesänkningar, som följdes av Göran Persson och Fredrik Reinfeldt.

LÄS MER: Roland Poirier Martinsson: Svenska politiker är taffliga och tråkiga

Nu präglas samhället av vulgärpopulism och en oförutsägbarhet som skapar ångestframkallande rådvillhet. Hur kommer dess antites att se ut? Blir den ett toppstyrt samhälle med en hård stat som minimerar människors inflytande? Jag kan inte se hur den skulle vara bra för demokratin. Jag kan mycket väl se det hända.

Så kanske hade Hegel rätt? Vi sprattlar hit och dit, men samhället driver i tidens ström. En annan filosof, fransmannen Voltaire, skojade på 1700-talet med sin tids intellektuella, som trodde att de levde i den bästa av världar. I romanen Candide avslöjade han deras naiva optimism och drog slutsatsen att det klokaste var att stanna hemma och odla sin trädgård. Låt den stora världen sköta sig själv.

Vad skulle det kallas i dag? Fredagsmys?

Inte mig emot.

Roland Poirier Martinsson

Plus: Oprah Winfrey säger att hon inte kommer att ställa upp i nästa presidentval.

Minus: Donald Trump har ännu inte avgett samma löfte.

 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset