Terrordådet på Drottninggatan den 7 april krävde fyra liv.
Terrordådet på Drottninggatan den 7 april krävde fyra liv.

Låt för Guds skull inte det beräknande och onda våldet leda till att vi suddar ut den gräns som president Bush ständigt betonade mellan islam och islamistisk terrorism, skriver Roland Poirier Martinsson.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

”Nu får vi namnen.”

Så sa president George W Bush i sitt minnestal tre dagar efter 11 september 2001.

”Vi kommer att dröja vid dem och lära oss deras berättelser.”

Stockholm, 7 april: Chris Bevington. Lena Wahlberg. Ebba Åkerlund. Maïlys Dereymaeker.

President Bush ägnade den första fjärdedelen av sitt tal åt offren och deras familjer. I ett annat tal berättade han om barn han mött som fått höra att deras döda mammor eller pappor var hjältar ”men de ville bara ha sin mamma eller pappa”.

Var lastbilen som rusade längs Drottninggatan en attack mot Stockholm? Mot vår demokrati? Ja, men först kommer Chris Bevington, Lena Wahlberg, Ebba Åkerlund och Maïlys Dereymaeker.

LÄS MER: Roland Poirier Martinsson: Därför är det dåligt att den abortvägrande barnmorskan förlorade i AD

President Bush gav uttryck för ytterligare en känsla: vrede.

”Den här konflikten inleddes vid en tid och på villkor som bestämdes av andra. Vi kommer att välja när och hur den avslutas.”

Antalet offer när World trade center rammades skulle ha motsvarat hundra döda vid terroristattacken på Drottninggatan. Under de senaste decennierna har USA drabbats av en sådan attack i genomsnitt vartannat år. Hur hade vi reagerat?

Spekulationer spelar ingen roll för Chris Bevington, Lena Wahlberg, Ebba Åkerlund och Maïlys Dereymaeker men kombinationen av medkänsla och vrede leder till den svåraste frågan inför de terroristdåd som dödat tiotusentals människor under 2000-talet: hur utkräver vi rättvisa?

President Bush, som var mer populär i Mellanöstern än Barack Obama, valde strategin att döda terrorister och knyta band till muslimer. Den tredje åtgärd han vidtog direkt efter 9-11 var att hålla ett tal där han beskrev islam som en kärlekens religion. Han bjöd imamer till Vita Huset och besökte själv moskéer. Under sin presidenttid, genom de kontroversiella krigen, drog han konsekvent en skarp gräns mellan islam och islamistisk terrorism och underströk vikten av att inte skuldbelägga muslimer. Det var av medmänsklighet, av respekt för religioner men också en grundläggande insikt: islamistiska terrorister använder dåden mot väst som ett strategiskt vapen mot moderata muslimer för att grunda ett nytt kalifat. Det har aldrig varit tydligare än i dag, då IS direkt eftersträvar att skapa en geografisk, islamistisk stat.

Vi ska inte vara naiva inför terrorhotet. Sverige har något viktigt att värna. Vi har rätt att tycka det. Vi bör säga det högt och agera för det. Men låt för Guds skull inte det beräknande och onda våldet leda till att vi suddar ut den gräns som president Bush ständigt betonade mellan islam och islamistisk terrorism. Tvärtom, visa i vardagen att den är verklig och avgörande. Vanliga muslimer har inget att stå till svars för och vi har lika lite rätt att avkräva dem ställningstaganden som Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu hade när han i ett bisarrt uttalande krävde av judar i Sverige att de skulle ta avstånd från Israel.

+ Den valhänta politikern Stefan Löfvens förmåga att växa till en mänsklig landsfader dagarna efter terroristattacken på Drottninggatan.

– Den löjliga kritiken att Åhléns öppnade dagen efter attacken för att man ville tjäna en hacka på att sälja rökskadade kläder.

LÄS MER: Alla artiklar om terrordådet på Drottninggatan

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset