Både dagens och gårdagens anhöriga till mord måste vårdas.
Både dagens och gårdagens anhöriga till mord måste vårdas.

Att sorglöst gestalta gårdagens mord är nästan ett brott mot griftefriden, skriver Roland Poirier Martinsson.

Camilla Kvartoft är en lysande programledare. I ”Veckans brott” får hon en svår uppgift att framstå som lätt och sådant kräver sällsynt yrkesskicklighet. Leif GW Persson tycks kunna ämnet och äger den karisma som krävs när uppgiften är att mest sitta och prata. Dessutom, och det är avgörande, visar han medkänsla för offer och, när så är lämpligt, förövare.

Ändå tycker jag inte om programmet. Låt mig förklara varför.

LÄS MER: 

För det första, mördade människors anhöriga används för att göra bra TV. Jag vet att redaktionen försäkrar sig om allas tillåtelse att iscensätta den älskades död. Jag är säker på att mor och far vägleds varsamt genom den process som leder till det färdiga inslaget. Men faktum är att vanligt folk aldrig i förväg kan veta vad det är att uppleva det mest intima landa i främlingars vardagsrum.

För det andra, den här sortens program kräver det som kallas mix, att blanda högt och lågt, kort och långt, enkelt och svårt. Efter ett utdraget, blodigt inslag lättas stämningen upp av ett dråpligt reportage. Fortfarande sitter de som nyss fanns i fokus förkrossade efter att ha sett sin privata tragedi dramatiserad. Är det då ens möjligt att inte uppfatta lemlästningar som underhållande inslag – en del av mixen?

För det tredje, programmet iscensätter historiska mord och då sparas inte på detaljer. Lik i blodpölar zoomas in medan tonen – legitimerat av tidens gång – blir spekulativ och sorglös. Men också gårdagens mordoffer har rätt till respekt. Också de (och mördarna) har anhöriga i livet. Jag vill inte kalla det brott mot griftefriden, men i den riktningen går associationerna.

LÄS MER: Roland Poirier Martinsson: Vi kan inte lagstifta bort våldet

”Veckans brott” görs säkert så respektfullt som det tål utan att tappa publik. Kvartoft och Persson fullgör sin uppgift så väl man kan kräva utan att dratta på ändan i moraliskt avseende. Men bör styckmord underhålla på bästa sändningstid? Trubbar det av oss? Kanske. Leder det till vulgära kopior som utan samma eftertanke vältrar sig i voyeurismens träsk? Säkert.

Programidén var att ge ledtrådar för att få tips som kunde lösa brott, straffa brottslingar och därmed ge lindring åt brottsoffer. I dag roar det oss med autentiska exempel på det sämsta hos människan.

Men visst, det är ett kul program.

 

PLUS: Åsa Linderborg i Aftonbladet briljerar i debatten om #metoo-debatten.

MINUS: Att Aftonbladet avskedade Staffan Heimerson för att han var burlesk.

Roland Poirier Martinsson

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om brott tv mord