Tänk er att ständigt gå runt med ett sår som trots stygn och förband rivs upp igen, gång på gång. Ett sår så djupt att den utdragna läkningsprocessen nått sitt tjugosjunde år. Folkmordet i Halabja är ett sådant sår, skriver Roza Khalid, ordförande i Kurdiska student- och akademikerförbundet.

Onsdagen den 16 mars 1988 vaknade den sydkurdiska staden Halabjas invånare upp till den dag som kom att bli den värsta i deras liv. Den dag då skräckhistorierna om Hiroshima på 40-talet kom att bli deras sanning. 

I stället för atombomber som i attackerna mot bland annat Hiroshima i Japan användes kemiska vapen mot Halabja. Saddam Hussein, Iraks dåvarande ledare och diktator, beordrade flygräder mot staden där kemiska bomber med olika sorters nervgas hänsynslöst släpptes över civilbefolkningen. I denna attack, som kom att bli världshistoriens grymmaste och dödligaste gasattack mot ett civilbebott område, miste uppemot 5 000 kvinnor, barn och män livet. I kölvattnet av attacken dog åter tusentals (omkring 15 000) till följd av skador och komplikationer. Hur många som skadades den onsdagen är okänt men än i dag lider folk av allvarliga hälsoproblem som konsekvens av de kemiska attackerna. Även ekosystemet i Halabja fick sig en ordentlig törn och djur- och växtlivet påverkades stort.

Folkmordet i Halabja var inte en enskild händelse, utan en del i den kampanj för etnisk rensning av kurder som kallades al-Anfal. Anfal-kampanjen pågick mellan 1986 och 1989. Irakiska trupper, under ledning av Saddam Hussein och Ali Hassan al-Majid ("Kemiske Ali"), mördade systematiskt kurder och fördrev dem från sina hem. Man räknar med att al-Anfal kostat närmare 180 000 kurders liv. Förutom massavrättningar och mord i koncentrationsläger lät Saddam Hussein cirka 4 500 byar brännas ned och man uppskattar att drygt en miljon kurder tvingades till landsflykt.

Trots att det har gått 27 år sedan folkmordet och trots att diktatorn Saddam Hussein sedan länge är borta blöder fortfarande det kurdiska såret. Varje år på årsdagen, den 16 mars, påminns vi om det brutala öde många kurder mötte, och vi samlas runt om i Sverige, Kurdistan och resten av världen för att hedra dödsoffren, de skadade och överlevande.

De säger att tiden läker alla sår men såret vi kallar Halabja rivs ständigt upp igen. Kanske som en påminnelse om att aldrig låta det ske igen?

Oavsett så glömmer vi aldrig Halabja!

Roza Khalid

Ordförande i Kurdiska student- och akademikerförbundet (KSAF)

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset