Nyheter Viralgranskaren

Så avslöjar du en politisk bluff i sociala medier

Brit Stakston är mediestrateg och hon är övertygad om att vi kommer att få se fler falska, planterade historier på sociala medier under valrörelsen.
Brit Stakston är mediestrateg och hon är övertygad om att vi kommer att få se fler falska, planterade historier på sociala medier under valrörelsen.

Sällan är ryktesspridningarna i sociala medier så sunkiga och så många som under ett valår. Ansvaret för att inte gå på det och sprida det vidare vilar på alla användares axlar. ”Det är skillnad på att facebooka privat och att förstå hur någon strategiskt driver och väcker opinion”, säger mediestrategen Brit Stakston.

Marcia Karlsson

Tusentals delade Facebook-posten om Marcia Karlsson som blev mördad av sitt ex, som bodde på en flyktingförläggning. Men Marcia Karlsson visade sig aldrig ha existerat och hela berättelsen är en avancerad bluff med rasistiska motiv.

Lega Nord-bluffen

Lega Nord-medlemmar skulle gummibåtssegla mellan Italien och Tunisien för att bevisa hur "lätt" det var för flyktingar att ta sig över Medelhavet. Då sjönk deras flotte. Men även historien  – eftersom det var påhitt från en satirsajt. Likväl spreds den som sanning i både etablerade tidningar som Metro och på sociala medier.

En lapp om tiggare som satts upp på anslagstavlan i Sävja skapade uppståndelse med sina påståenden på Facebook – och delades friskt. Men påståendena var helt uppåt väggarna och syftade mer till att skapa agg mot tiggarna. 

Just under ett valår tenderar historierna på nätet att både bli fler och mer virala. Särskilt starka är berättelser som berör, likt Emelie Holmqvists bloggpost ”Sveket” inför valet 2010.

Det var självupplevt, välskrivet, utan dold agenda och handlade om hennes utförsäkrade mamma Annika. Snabbt lyckades det sätta sjukförsäkringsfrågan på kartan.

Enligt Brit Stakston, mediestrateg, medlem i Digitaliseringsrådet och författare till flera böcker om digitalisering, kommer riksdagsvalet 2014 att gå i samma spår. Verkliga historier, likt Emelie Holmqvists, kommer att dyka upp.

Men även falska, planterade historier kommer att spridas både av välvilja, av okunskap och av politiska, dolda agendor. Därför måste vi i förlängningen säkerställa att alla människor som rör sig i sociala medier förstår digital kommunikation, menar hon. 

– Det är skillnad på att facebooka privat och att förstå hur någon strategiskt driver och väcker opinion för en fråga med synlighet i digitala plattformar. För ja, det går att regissera om man kan de här verktygen. Och ja, det finns folk som gör det.

I grunden stämmer den kollektiva intelligensen av sanningshalten i mycket av det som händer på nätet, menar Brit Stakston. Lika lite som vi tror på vad vi hör på gatan tror vi på allt vi hör på nätet.

– Men ibland skickar vi också vidare rena ”råttan i pizzan”-historier för att det ger en pusselbit till den världbild man vill förmedla. Oavsett sanningshalt. Ibland kanske vi inte är intresserade av att få reda på vetenskapliga fakta, säger hon. 

Michael Karlsson, docent i medie- och kommunikationsvetenskap med inriktning nyhetsförmedling, opinionsbildning och nätjournalistik vid Karlstads universitet, menar att en ryktesspridning som inte är baserad på fakta i förlängningen är ett hot mot demokratin, eftersom kvalitén för de beslut vi tar blir sämre.

– Ryktesspridningen ligger inte kvar i all evighet. Framförallt ersätts de av andra, nya rykten. Men man har en tendens att till slut tro på saker man hört flera gånger tidigare. Även om det är falskt.

Den begränsade urvalsprocessen gör det dessutom svårt att syresätta en debatt i en sådan liten kokon som sociala medier, menar han. 

– På sikt kan det bli att man skapar en ekokammare med sådant som bekräftar det man redan tror på och som stärker relationen med de människor som har en liknande världsåskådning. Och det är det som gör att folk springer runt och tror att vissa saker äger rum trots att de inte gör det.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset