Enkla, trevliga och oerhört goda rätter på Matateljén.
Enkla, trevliga och oerhört goda rätter på Matateljén.

Trevligt och gott på Matateljén enligt Metros matkritiker Jonas Cramby.

Matateljén, Stora Gungans Väg 7

4 av 5

I en före detta VVS-butik i Gamla Enskede har gänget bakom skärgårdsfavoriten Svartsö krog öppnat restaurang, café och deli. Sedan någon gång i höstas har man fått nöja sig med att äta lunch, brunch och dricka fredag här men sedan en kort tid tillbaka har man nu även börjat med en middagsservering.

Som på många andra ställen just nu är konceptet ”övervägande vegetarisk” där proteinet är tillbehöret och inte tvärtom. Ja ja ja. Skillnaden är dock att på Matateljén kommer det mesta av detta protein i form av charkisar och ost från delikatessavdelningen. Vilket är smart ändå, eftersom kockarna på så sätt slipper stå och steka osiga biffar och man kan placera gäster vid ett mysigt litet köksbord.

LÄS MER: Så bra är Soyokaze

Och det är just vid detta lilla köksbord vi slår oss ner med höga förväntningar och en specialbryggd lager från Enskede bryggeri. Menyn består ett gäng mellanrätter där en tre, fyra per person sägs vara lagom. Vi beställer alla rätter utom charkbrickan och hugger in: Först ut är en enkel svartrot med saffransaioli. Gott, men inget att skriva en insändare till lokaltidningen om. Mycket bättre är i så fall de små gulliga pilgrimsmusslorna med brynt smör, blodgrape och mandelkrisp även om det som verkligen blåser skallen av oss är den kokta fänkål med grönkålchips, rå kålrabbi, vitvinssås och knaprig sobrasada. Låter kanske tråkigt, men oj så gott. Den umamistinna vitvinsåsen placerar den ursvenska kålrätten förvånansvärt nära Japan faktiskt.

En certifierad sesamjunkie som jag blir naturligtvis även glad av morotsrätten som består av rå och puréad morot, brynt smör och så lite rostade sesamfrön på toppen. Salladen på blodapelsin, fetaost, macadamia och mynta är mycket fräsch och god och smakar lite som att äta på Babette, men med en trevligare förortsattityd, medan jag däremot ställer mig lite mer tveksam till den rostade butternutpumpa med färskost och gremolata. Kanske för likartade konsistenser ändå? Eller så börjar vi bara bli mätta? De långkörda ibericoribsen med picklad rödlök och bönsallad som avslutar vår middag får vi dock ner utan problem. Det finns ju alltid plats i ribsmagen, det finns det ju. Och även om rätten kanske sticker ut på menyn och låter som en eftergift till en mindre grönsaksorienterad middagsgäst så är de enkla, trevliga och oerhört goda.

Precis som man skulle kunna beskriva Matatéljen, alltså.

LÄS MER: Vardagslyx – Ät allt med Don i namnet

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset