Bellora har en spännande pizzameny vid första anblick. Särskilt den lyxiga löjromspizzan, skriver Carl Reinholdtzon Belfrage.
Bellora har en spännande pizzameny vid första anblick. Särskilt den lyxiga löjromspizzan, skriver Carl Reinholdtzon Belfrage.

"Mer genuin och ”matig” är på övriga ställen". Metros matkritiker Carl Reinholdtzon Belfrage har ätit på Bellora.

Bellora – pizza med finess.

Betyg: 3

Menypriser: Pizza 145-255 kronor.

Undvik: Om du är stressad. Kan ta tid.

Vegetariskt: Alternativ finns.

Missa inte: Den lyxiga pizzan med löjrom.

Öppet: Mån-sön 17-sent.

 

 

Låt oss prata lite pizza. Och högoktanig sådan. Alltså, pizza av absolut toppkvalitet. Det har ju spåtts länge att pizzan är den nya hamburgaren. Och visst har vi pizza i stan, men tyvärr kanske inte av den där högoktaniga toppkvaliteten. Så låt oss därför börja i Falkenberg. Här hittar vi Lilla Napoli – landets enda riktiga pizzeria. Lilla Napoli är en referens om man har högre tankar än bara bakfyllepizza med ”oxfilé” och ”bea-sås”. Ja, det finns så mycket dålig pizza så det fattar ni nog inte. Förra året utropade lokaltidningen GT en sylta på Hisingen till bästa pizzerian i landet. Spännande, naturligtvis. Jag gick dit och mitt omdöme var ”totalt oätligt”.

LÄS MER: Bruncher för alla smaker i Göteborg

Så kära pizzabagare i Göteborg, köp en biljett till Falkenberg (kostar ungefär som en calzone med stor läsk) och utveckla ert pizzaintellekt. Och med Lilla Napoli i bakhuvudet har jag gått runt senaste tiden och besökt lite olika pizzaentreprenörer i Göteborg för att försöka se vem som kommer närmast. Och! Vinnarna är PomPom och Bellora! Men, ta det lugnt. Jag är inte utan kritik. Det är fortfarande en bra bit till Lilla Napoli i Falkenberg, så gå nu för Guds skull inte och avbeställ biljetten.

Vi ska fokusera på Bellora. Bellora har en spännande pizzameny vid första anblick. Särskilt den lyxiga löjromspizzan. Créme fraîche, löjrom från Kalix, rödlök, gräslök, brynt smör och citron. Ja, alltså någon slags direktörslunch i pizza-format. Väldigt trevlig och med fint surdegsfundament, men den kunde vara något frasigare. Man ska inte vara rädd för att bränna på den i ugnen. Gärna så att den spricker upp i svarta bölder. Men kvaliteten i råvarorna är bra och det finns ett självförtroende och framför allt en vilja att gå ifrån ”pizzerian på hörnet”-filosofin med nyårsdagspizza och plastflasks-fanta. Bara det gör att Bellora är en favorit.

Dagen efter tar jag en Margherita på samma ställe, en enkel sak kan tyckas, men det egentliga superprovet vad gäller pizza. Tomat, mozzarella, basilika och parmesan. Mozzarellan håller bra kvalitet, även om den naturligtvis inte är producerad av restaurangen själv som på det nordiska ljuset Bæst (ännu ett ställe att besöka för pizzareferens). Men botten är denna gång frasigare och hela upplevelsen av en pizza här är mer genuin och ”matig” är på övriga ställen. Med ett studiebesök på Lilla Napoli tror jag denna Aveny-stjärna kommer att växa ytterligare.

LÄS MER: Makalös mat men trist dryckesutbud

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset