Såpan Silvio klarar sig alltid
Såpan Silvio klarar sig alltid

Val i Italien och hela världspressen citerar Berlusconis grodor. Mannen som roar och oroar inte bara sitt land utan hela världen. En smygfilmad video hamnade häromdagen i miljoner mejlboxar världen över. På en gata i Rom ser Silvio hur en kvinnlig polis står böjd över en bil. Slusk-Silvio smyger fram åtföljd av sina män, han skuggknullar henne bakifrån, gör segertecken skrattande och sätter sig sedan i limousinen. Men mediemogulen/fotbollspampen/premiärministern Berlusconi har fått alla, från finnar till kineser, att rasa över hans uttalanden. När Silvio hävdar att finsk mat är vidrig kan vi inte anklaga honom. Det är en smaksak. Hans kommentarer däremot om kinesernas matvanor var lite väl magstarka då han hävdade att de under Maos tid åt ”kokta spädbarn”. Berlusconi har en tendens att alltid gå lite för långt. Kanske gör han det för att fånga medieljuset, för är det någon som kan dribbla med medierna så är det han, som äger både tidningar och tv-kanaler.
Berlusconi fick italienarna att rasa med sitt generösa stöd till USA. När  hela Italien protesterade mot kriget och dekorerade sina balkonger med fredsflaggor sände han soldater till Irak. När han försöker övertyga företag om att investera i Italien lockar han med ”snygga sekreterare”.

Personfixeringen är total. På partiets, Forza Italia, officiella hemsida kan man läsa var ”Il Cavaliere” köper sina skor, vilket tecken han är född i och vilka som är hans bästisar. Dessutom kan han skryta med en egen fanclub. Narcissisten drar sig inte för att jämföra sig med Jesus och andra historiska storheter. ”Bara Napoleon gjorde mer än jag. Men jag är definitivt längre” kläckte han nyligen ur sig.
”Churchill räddade mänskligheten från nazisterna, Silvio
Berlusconi kommer att rädda mänskligheten från kommunisterna” är hans senaste löfte. Historieförvrängning är annars en av hans största talanger: ”Mussolini var en godhjärtad diktator. Han dödade aldrig någon. Som mest kunde han skicka någon till internering, ett slags semester”, sa Berlusconi, som kallade en kritisk tysk EU-parlamentariker för nazist.

Mannen som blivit anklagad för både muthärvor och skattefusk förskönar gärna sin egen historia. ”På grund av min personliga historia, mina professionella talanger och mina affärsmässiga framgångar är jag en man som ingen jämför sig med.”
Samtidigt vill Silvio att alla identifierar sig med honom. Han övertygar affärsmän om att han är en av dem, han berättar för bönder att han var jordbrukare efter andra världskriget, han avslöjar för hantverkare att han har arbetat som mattläggare. De arbetslösa tröstar han med goda råd: ”Jobba mer. Även inofficiellt.” När hörde ni senast en regeringschef uppmuntra till svartjobb?
Han håller långa utläggningar om hur han använde sin charm för att sälja allt från dammsugare till universitetsuppsatser som ung. Budskapet är solklart: Jag är en av er. Vad jag gjorde kan ni göra. Jag är den italienska drömmen. I svåra tider kan vi livnära oss på drömmar. Hoppet är den fattiges levebröd, heter det ju. Vi behöver aldrig oroa oss för 70-åringens framtid. Han kan säkert göra succé som såpa genom att bara vara Silvio.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset