Lampor i mörka farliga parker. Övervakningskameror i butiker. Och krampaktiga tag runt handväskan. Det här är bara några av alla de åtgärder mot kriminalitet som finns runtomkring oss. De är nödvändiga i samhället i dag. Varför? Jo, för samhället är galet.
Det är nu lite drygt ett år sedan. En fin augustikväll på verandan var alldeles för härlig för att bara sluta där. Därför hävde jag och min kompis oss upp på apostlahästarna som skulle ta oss till händelsernas centrum. Vi tjoade och tjimmade och vi var båda på ett strålande humör när vi trampade fram i sommarnatten.
På en smalare cykelväg blir vi helt plötsligt omkörda av en sådan där liten moppekille. En sådan som egentligen är lite för ung för att köra. En sådan som kör alldeles för fort. Och den här körde dessutom alldeles för nära oss. Så vi tryckte ihop oss bäst vi kunde. Jag var i färd med att berätta något spännande när moppen passerade. Jag hann tänka att han kör ju sjukt nära. Men vi cyklade på. Trodde jag.
För när jag efter ett par meter märkte att jag pratade med mig själv stannade jag hastigt. Och när jag vände mig om möttes jag av en bild som fortfarande är glasklar på min hornhinna.
Blod. Min kompis liggande mitt i det. I en konstig position. Svarar inte på tilltal. Efter en stund mumlar hon om smärta.
Min första tanke är att han körde så nära att han körde på henne. Idiot. Och inte stannade han heller.
Det är först när ambulans och polis tar över som det går upp för mig. Hennes väska! Den lilla svarta partyväskan är borta. Med nycklar, pengar och mobil i.

 Det var ju
väskan slyngeln ville åt. Och den hade min kompis virat runt styret. När brottslingen snodde väskan drog han med henne i fallet. Jag hade cykelkorg, men cyklade på insidan.
Jag vet inte hur många gånger jag önskat att jag cyklat ytterst. Då kunde förövaren bara lyft väskan ur korgen. Och jag hade bara blivit av med materiella ersättningsbara saker.
I stället blev det ett brutet nyckelben, hjärnskakning och ett jack i huvudet.
För att förhindra sådana här olyckliga och onödiga olyckor efterlyser jag lock på cykelkorgar. Kanske till och med låsningsbara sådana. Då hade olyckan varken hänt henne eller mig.
I dag mår min kompis bra, även om hon känner av nyckelbenet då och då. Det har vidtagits många åtgärder för att förhindra brott och minska kriminalitet i samhället. För det behövs ju. Som vi ser är ju samhället galet.
Nu är det dags för ytterligare en åtgärd. En viktig sådan. Alla cyklar bör utrustas med cykelkorgar med lock. Enkelt. Och självklart. Tycker jag.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset