En ny undersökning visar att åtta av tio gillar strypsex. En annan berättar hur många som skattefifflar. Och visst kittlar det. Visst vill man fortsätta läsa.
Marknadsundersökningar, opinionsmätningar och enkäter formligen haglar över oss i dessa valtider. Än är det sossarna som vinner, än är det alliansen. Än så går det upp och än så går det ner.
Men alla som jobbar med PR, marknadsföring eller medier vet hur enkelt det är att skruva till det. Det räcker med att skicka ett mejl till tio av sina polare, med frågan ”Kan du tänka dig att någon gång i ditt liv, om du får 1 miljon kronor
i ersättning, testa strypsex?” Och vips har du en nyhet och löpsedel som avslöjar svenskens sexvanor. Detta, tillsammans med andra journalistiska motton, som ”kolla aldrig en bra story” och ”tre är en trend”, gör att sanningen alltid är något justerad.
Betänk också att någon har beställt den där enkäten eller undersökningen. Frågorna har formulerats på ett visst sätt, för att stödja en viss tes eller ett visst resonemang. Därefter har medier manglat sig igenom den och valt sin vinkel beroende på var denna ”nyhet” ska publiceras – på ledarsidor eller på nyhetsplats med sin påstådda objektivitet. En undersökning redovisas stort, en annan faller i glömska. Det är luddigt, otydligt och osäkert.
Vad som inte nämns i statistiken och varför är egentligen den mest relevanta frågan. Och man längtar efter den torra professorn som klargör vad som är rätt och fel med begrepp som ”begränsat urval” och ”statistiskt säkerställd”.

SCB, Statistiska centralbyrån, varnar för dagens skakiga mätningar, framför allt på grund av svarsbortfallet på upp till 50 procent. Och när det gäller valet så är det alltför många osäkra väljare, som bestämmer sig i sista sekund. Vi orkar helt enkelt inte svara på fler frågor och vara med i fler undersökningar. Så sluta ringa på söndagsmorgonen och fråga om allt från partipolitik till vilken tidning jag läser, vilken mobil jag använder eller hur ofta jag åker till köpcentrum.
De mest förvirrande siffrorna just nu är vår omtalade arbetslöshet, som skiftar beroende på var på den politiska skalan du befinner dig. Om man studerar och samtidigt söker arbete är man inte arbetslös, menar vänsterfalangen. Ett sätt att dölja de akuta siffrorna, menar högerfalangen. Om jag går en jobbsökarkurs är jag inte arbetslös, för då går jag en jobbsökarkurs, även om jag går jobbsökarkursen för att jag är arbetslös ...

Men ibland finns det statistik som talar
sitt tydliga språk. Ni vet, de där siffrorna som gör att man tystnar, för att de obarmhärtigt pekar på våra felprioriteringar. Som att de senaste tolv åren har summan för hur mycket vi lägger på vård av våra husdjur ökat med 107 procent, samtidigt som 120 000 arbetstillfällen har försvunnit ur offentlig sektor. Att FN:s budget är lika stor som New Yorks skolstyrelses budget och att exportstödet till stora och medelstora företag i Sverige är samma som den årliga utbetalningen av a-kassa i Torsby.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset