Alamy

Adam berättar att han fick möta motstånd när han under högstadietiden använde smink.

Jag har sedan barnsben blivit matad med  ideal som visar på hur en ”lyckad” man och kvinna skall vara. I samband med dessa ideal  har jag även fått lära mig att egenskaper som förknippas med det motsatta könet per automatik blir negativa. När till exempel en pojke beter sig på ett sätt som anses vara feminint, så är det viktigt att förklara för honom att han är fjollig. Den konfronterade personen förväntas se upplysningen om sitt könsöverskridande beteende som en varningssignal. Varpå han rättar sig efter regeln och prutar lite på sin personlighet. Detta i hopp om att senare få ta del av den förlegade bilden av könsroller. 

Under hela mitt liv har folk vid olika situationer kallat mig både för feminin och fjollig. Detta trots att jag aldrig har utnämnt mig själv till någon machokille, eller som någon förespråkare för den trångsynta machokulturen.

Under min grundskoletid var femininitet ett av många ting folk försökte använda emot mig på en daglig basis. Kanske främst under högstadiet då jag använde kajal, målade naglarna, och hade blont hår med turkosa slingor i. 

I dag ser jag ut som vilken kille som helst. Frågan är varför jag förväntas ta illa upp om någon ser mig som feminin eller fjollig, då mitt kön varken är något jag måste leva upp till eller åstadkomma. Mitt kön är det samma som det jag tilldelades vid födseln. Punkt.

I stället för att mäta folk efter hur bra passar in i    förlegade könsroller kanske vi borde värdera folk efter hur bra de är på att vara människor, eller kanske till och med – medmänniskor. Det är däremot två titlar som få Homo sapiens förtjänar att kalla sig. 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset