Inrymt i det gamla stationshuset.
Inrymt i det gamla stationshuset.
Urban Brådhe

Bistro Solsidan är en pastisch på ett järnvägskafé som får en att längta lite efter hemmagjord burkkalops.

När Mia Skäringers rollkaraktär Anna ska föda barn i första säsongen av Solsidan kommer svärmodern till BB med en tupperwarelåda full av trögflytande kalops för den havande att mumsa på mellan värkarna.

Det är nog en ganska verklighetsnära scen. Det gamla Solsidan – som svärmodern representerar – har en asketisk inställning till föda. Man packar matsäck även till akuten.

Solsidan var länge den mest nedtonade delen av skärgårdsparadiset Saltsjöbaden – här var borgerligheten närmast självförsörjande, ett gäng brödbakare och bärplockare som fortfarande levde på jakt- och samlarstadiet. Att orientera sig bland Solsidans restauranger är därför lätt. Det finns inga krogar värda namnet.

Vid pendeltåget i det gamla stationshuset hittar man däremot en skamfilad kvartersbistro, som har mycket lite att göra med den ljusa och fräscha renoveringshysteri som tv-serien gör satir av.
 
Bistro Solsidan är en pastisch på ett järnvägskafé med blekta gamla tidtabeller, stationslyktor och hurtiga varningsskyltar. Det drivs av svenskar med rötter långt från Saltsjöbaden och i den mån Solsidanborna nyttjar stället är det nog främst som take-away-hak i skydd av mörkret.

Servitrisen är så ringrostig att hon tycks glömt yrkets grunder; på frågan vad för kräm man dränkt den smörstekta gösfilén i (anjovisgrädde, enligt menyn) svarar hon med en uppgiven axelryckning: ”det vet inte jag”. När vi beställer från bistromenyn – snarare än pizzalistan – tycks kocken så perplex att han fäster en meny i fläkten, förmodligen som recept.

Att äta finmiddag på lokal i Solsidan är uppenbarligen ett etikettsbrott.   Mormor, som i sin barndom hade sommarhus i närheten, beställer till förrätt solöga för 75 kronor – anjovis, tärnad rödbeta, lök, kapris och kavring, en mättande klassiker som rymmer något av områdets rustika själ; ett slags svensk variant av bibimbap.

Till varmrätt väljer mormor smörstekt gösfilé för 165 gömt i nämnda ansjovisgrädde och serverad med ”stenhård morot och rå sparris”, som hon sammanfattar primörerna. Jag tar en biff minute för 162, tillredd well done med en tomatsallad så besk att den måste vara spetsad med lösningsmedlet från Mickan Schillers nagellack.

Efter en restaurangrunda i Solsidan framstår plötsligt Alex mammas burkkalops i mer aptitlig dager.Sol

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset