ALEXANDRA PASCALIDOU: Ebola-offer, Boko Harams brutala bortrövande av flickor, den mördade mexikanska medborgarjournalisten Maria Rosario del Fuentes Rubio som offrades i det blodtörstiga knarkkriget – ingenting går upp mot publiciteten som Bridget Jones-skådespelaren Renée Zellweger fick när hon nyligen visade sitt nya ansikte på röda mattan. Kvinnan som tidigare trakasserats för sina tjocka kinder blev nu hudflängd för sitt estetiska åtstramningspaket. Lite ögonlockslyft och kirurgiska korrigeringar som varenda Hollywoodfru gjort räckte för att världsmedierna skulle översvämmas av avsky och moralisk indignation. En kvällstidning skrev fördömande att ”hennes karriär hamnat i skuggan av hennes nya look”. På nästa sida levererades skönhetstips: ”Krämen som tar bort år från ditt ansikte”. Men kvinnors utseende har alltid satt karriären och kompetensen i andra rummet. Fokus har oftast hamnat på de yttre attributen. 

Den perfekt polerade, för evigt unga och rynkfria ytan är inget Renée uppfunnit. Skönhetsidealen och kraven på kvinnors längd, vikt, bröst- och midjemått, ansiktsdrag och anatomisk symmetri har existerat längre än hon. Skönhetsindustrin som kränger allt från föryngrande krämer till upplyftande injektioner tjänar triljoner på att kvinnor genom tiderna känt sig odugliga och otillräckliga. Från barnsben börjar hjärntvätten som får många av oss att känna oss som ”finn fem fel.” Med åren blir fem fel fyrtiofem och så fortsätter det i en ond, onådig spiral som sorterar ut dem som märkts av tidens tecken. 

Och vi kämpar emot. Så gott vi kan. På alla fronter. Mot den absurda utseendehetsen, mot våra egna åldersnojor och ålderstecken. Och vi konsumerar i hopp om att närma oss de retuscherade reklamikonerna och fjärma oss från förfallet. För vi vet att med stigande ålder har vi allt närmare till nödutgången. Titta bara på TV. Hur många 65+-åriga kvinnor har vi att se upp till? Åldersdiskriminering slår förvisso mot alla men hårdast mot kvinnor. 

Medier över hela världen talar med två tungor. På ena sidan odlar de utseendehetsen och bantningsbombar oss för att på nästa sida uppmanar oss att älska oss själva som vi är (med celluliter, bristningar och fettvalkar). Alla fattar att Nicole Kidman, Renée Zellweger och alla andra som eliminerat de s.k. fina linjerna inte gör det av lust utan för att de vill slippa gestalta gammelfarmor när de passerat 40. 

Och som om lotionerna och injektionerna inte var nog har vi nu även fått den nya teknologin på vår sida. Vi kan instagramma bilder där vi alla ser ut som supermodeller. Förskönande filter och applikationer som trollar bort och jämnar ut och snyggar till så till den grad att folk sannolikt inte känner igen oss när vi dyker upp i tunnelbanan en måndagsmorgon. Och är man det minsta fåfäng, som undertecknad, så är det svårt att värja sig. Varför vara vardagligt grådaskig med en småbarnsmammas sömnlösa plufspåsar och mörka ringar under ögonen när man med ett klick kan bli snyggare än när man var 18? Nu kan man dessutom med några simpla knapptryck på sin smartphone förstora sina ögon, minska näsan och förstora läppar och bröst tills man platsar i mediahypade Paradise-hotel på bästa sändningstid. 

Hissa: 
World's Children's pristagare Malala skänker 50 000 dollar till återuppbyggandet av skolorna i Gaza. 

Dissa:
Den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak 50 år fortfarande fängslad.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset