Jag har också hört ryktena. Hugo Rask, huvudpersonen i Lena Anderssons storsäljande roman Egenmäktigt förfarande, är i själva verket den uppburne regissören Roy Andersson. Boken handlar om hennes olyckliga förälskelse i honom. 

I intervjuer har hon hela tiden fått frågan om hur mycket som är på riktigt. En intervjuare i SVT erkände att hon själv i pur desperation legat och klamrat sig fast vid folks byxben, så hur var det med Lena Andersson? Lena Andersson rodnade. Men hon vidhöll att Egenmäktigt förfarande är ett fiktivt verk.

Även romaner är givetvis självupplevda i någon mån. Skriv om det du känner till är inte bara det allra vanligaste rådet till skribenter utan i grunden också överflödigt, för det är ju det enda man kan göra. Det går inte att skriva om sådant som inte redan finns i ens föreställningsvärld. 

Lena Andersson måste med andra ord förstå något om hur det känns när någon får alldeles för stor betydelse för en. Att överanalysera, vänta på tecken, kolla mobilen hela tiden, höra av sig fastän man inte borde. Hennes Ester Nilsson går kanske längre än de flesta. Boken känns mycket som ett intellektuellt utforskande av förälskelsen som idé, dragen till sin spets. 

Den allsmäktiga berättarrösten, det vill säga Lena Andersson, menar dock att föremålet för Ester Nilssons åtrå ”tagit på sig ansvar genom att gå in i hennes kropp, det var att förespegla henne något som måste fullföljas. Hon hade därmed rättigheter”. Det är som att hon ignorerar det faktum att känslor är irrationella. 

I grunden är förälskelsen en miniatyrpsykos; en molotovcocktail som kan antändas av något så litet som en blick. Det finns ingen logik, ingen har några rättigheter. Alla är förvirrade. Även skitstövlarna som surfar på andras bekräftelse: de vill inte ha den, de vill ha den.

Nu när Roy Andersson gått ut och sagt att han är Hugo Rask så tror jag honom, om inte annat för att han är så noga med att understryka att relationen inte betydde något för honom, att han inte ens läst boken. Det låter precis som en person som inte kan låta bli att pilla på andras sårskorpor. Det låter precis som Hugo Rask.

Det jag inte tycker om är att media ger just Roy Anderssons anspråk legitimitet. De säger att han ”bekräftar” att han är Hugo Rask. Men jag är också Hugo Rask. Jag är Ester Nilsson. Och mest av allt är Lena Andersson Hugo Rask och Ester Nilsson, för det är hon som har nedtecknat dem. Bara hon kan bekräfta om någon av alla enögda jävlar som tagit åt sig är de synålar hon beskrivit. 

Jag vänder mig emot allt egenmäktigt förfarande vad gäller Lena Anderssons roman. Jag vänder mig emot hur media nu tar ifrån henne hennes verk på grund av att någon självgod regissör, som inte ens tagit del av det, säger att det handlar om honom.

+ Ser fram emot premiären av A Girl Walks Home Alone at Night. Den första iranska feministvampyrwesternfilmen någonsin! 

- Clowner gör vuxna illa till mods och får alla barn att börja illtjuta. De är inte roliga, de är skräckfilmsmaterial. Det förvånar mig därmed inte att det runtom i Frankrike blivit en trend bland ungdomar att klä ut sig till clowner och attackera folk. Åtminstone en av de clowner som gripits och befunnits vara en dum tonåring har nu dömts till 6 månaders villkorligt fängelse. BRA. Utöka gärna fängslandet till samtliga clowner.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset